Såg i kommentarerna att det var några som undrade om detta eftersom att vi pratade om hur allting började i veckans poddavsnitt. Jag visste att det var en Hugo som hade vunnit ”Den rätte för Rosing” och att han sedan hade börjat blogga. Jag läste inte bloggar flitigt innan Hugo kom in i bilden. Det gör jag inte nu heller (förutom Hugos och bloggbevakning). Mina medievänner kikar jag in hos då och då t.ex Elaine Eksvärds blogg. Hur som haver, jag hade ingen aning om vilka människor som jag skulle åka ner till Argentina med. Jag klev in i terminal 5 utan några som helst förhoppningar. Det var inte så att jag visste att jag snart skulle träffa mannen i mitt liv, min bästa vän, pappan till mina barn. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen bållåt ur och blivit hur nervös som helst. Jag letade efter skylten där det stod ”kanal fem” och när jag närmade mig träffpunkten såg jag en skara med människor runt omkring. Jag hälsade glatt på alla, och jag minns att jag tänkte ”snygg” när jag hälsade på Hugo. Sedan var det någon av tjejerna som ville ut och röka en sista gång så jag hängde på. Snicksnackade egentligen med alla och inte alls speciellt mycket med just Hugo. I tankarna så placerade jag honom och konstaterade att det måste ju vara den Hugo. När vi skulle hitta våra platser på det långa flyget mellan Frankrike och Argentina lyckades Hugo på något sätt byta till sig platser så att vi hamnade bredvid varandra. Det var där allt började. Elva timmar över Atlanten och våra elva första timmar tillsammans. Det kändes som att Hugo hade funnits med i ett tidigare liv. Det kändes som att han hade funnits i mitt liv föralltid. Det kändes som att vi redan kände varandra och det är nog sådär klyschigt men det sa bara klick. Sen den dagen var vi oskiljaktiga och Hugo berättade om sig själv och sitt liv. Hans väg genom livet och allt som har hänt. Jag är så tacksam gentemot produktionen som castade mig, satte oss två i samma grupp och så tacksam mot livet som gav mig detta tillfälle att hitta en själsfrände <3
