Jag och Hugo har delade upplevelser om vart gränserna gentemot våra döttrar går. Vad vi känner oss bekväma med, och inte. Jag som mamma känner inga gränser än, varken gentemot mig själv eller dom. Idag låser jag inte badrumsdörren om jag ska gå på toaletten eller duscha. Har testat någon gång och det har ändå slutat med att dom stått utanför och bankat på dörren🤣 Har inga problem med att vara naken inför dom eller vise versa. Vi pussas på munnen, gosar och kramas. Båda älskar att bli kliade på ryggen och Leonore drar gärna med sin hand på mitt bröst när hon ska sova. Förra fredagen♥️ Idag är vi en enhet. Finns inte mycket som skiljer sig från ”mig” och ”dig”. Upplever inte att någon av dom är i ett större behov av eget space än. Just nu vill dom t.ex. dela sovrum och söker sig dit vi är. Detta är något som säkerligen kommer att förändras takt med att dom blir äldre, som jag förstås har förståelse för. Mitt sätt att respektera gränser är att vara följsam. Vi fostrar ledande genom att ge tjejerna verktyg till att själva kunna uttrycka sig. -Ord som ”nej”, ”stopp” eller ”det känns inte bra ” är ord/meningar som jag vill att dom har i sitt vokabulär I förebyggande syfte har vi fått in det som en vana att be varandra om lov. Just för att uppmuntra till ett eget tankesätt gällande integritet och gränser. Men som sagt, mina och Hugos upplevelser om vart gränser går skiljer sig från varandra. Han som pappa till två döttrar känner annorlunda vilket jag anser är naturligt. Trots att vi lever i en och samma familj skiljer sig våra upplevelser. Hugo: Är det konstigt att jag pussar dom på munnen? Det finns inga rätt och fel, och alla familjer är/tänker olika. I min värld är det inte konstigt. Jag pussar min egen mamma på munnen fortfarande, och jag är snart 30. Däremot pussar jag inte min pappa på munnen. I dialogen med Hugo sa jag att det är han själv som måste känna efter. Att hans relation till barnen är unik och att jag inte kan relatera i och min egen relation till dom som just nu är relativt gränslös. Tänker högt nu, och tänker att sådant här får naturliga lösningar om man bara är följsam? -Har du och din partner haft dialog om detta? Har du eller din partner börjat känna sig obekväm i specifika situationer i takt med att barnen blir äldre? Vad är riktlinjerna? LOVE U♥️
