Jag såg att det blev liv i kommentarsfältet hos Sandra Beijer under det här inlägget. Misstänkte redan när jag läste själva inlägget att det skulle bli något där men sen är jag ju luttrad i att blogga om livet med barn och vad folk anmärker på sen jag var gravid för sisådär 11 år sen!😅 Någon kommenterade något i stil med att ”lämna inte barnet själv när han äter (sätta i halsen risk) ❤️”. Jag tyckte inte den kommentaren var skammande. Kanske ”dumförklarande” men bara informativ uppmaning om en risk. Men såklart så kom någon som sa åt henne att inte mom shamea och sen var det igång! Obs jag säger inget om huruvida barn är obevakade/äter farligt eller annat om sakfrågan utan bara mamma skamningens vara eller inte vara! Det jag egentligen tyckte var intressant var skiljelinjen mellan mom shaming vs rimligt ”upplysande” och att den gränsen är när det är fråga om moral vs när det är fråga om fara. Det tycker jag ändå lät rätt rimligt? För när det är fråga om saker som att ge sitt barn hemlagad mat eller halvfabrikat, att ha barnvakt ofta och gå ut och festa, om man har mycket eller lite skärmtid osv rör det sig ju om egen moral. Vad tycker JAG är viktigt och varför tycker inte DU likadant som mig? Det är att tvinga på någon annan ens egna bild av vad som är rätt och riktigt. Medans när det faktiskt är information/uppmaning som rör barnens säkerhet så borde ju säkerhetsaspekten gå före förälderns eventuella kränkthet av att bli ifrågasatt. Sen kan man ju absolut känna sig påhoppad/skammad av en kommentar som säger att man utsätter sina barn för fara om den andre har missförstått eller tolkat fel men det är ju verkligen risken med att dela med sig av sitt liv på nätet. Been there done that. Jag har fått MYCKET mom shameing i att jag lämnar barnen på förskolan, att jag tränar på arbetstid, att jag rest iväg utan barn, att vi haft barnvakt för mycket osv osv. Men jag har också fått kommentarer som rör barnens säkerhet och dom ser jag inte som skamning även om dom inte är roliga att få. Om det är genuin oro för barnen tycker jag den ska få sägas. Samma sak med att bli soc-anmäld som influenser. Ett rent jäkla sattyg om man gör det för att jävlas med någon man inte gillar men helt rätt att göra om man är orolig för barnet baserat på vad som syns i sociala medier. Ibland visar/säger man ju inte allt och så lämnas det utrymme för att tolka fel men då får man antingen sluta dela med sig av sin vardag eller ta att man får ”förklara sig” och bli dumförklarad. Jag tycker helt enkelt kommentaren om att mom shameing grundar sig på moral var himla intressant och något jag kan hålla med om. Vad tycker ni?
