Även om jag checkat ut rejält från sociala medier under sommaren har jag inte missat senaste tidens storm kring influencers som smalhetsar/använder sig av bilder som liknar pro-ana bilder i kampanjer. För storm kan man väl ändå räkna det som när det började med att Bloggbevakning uppmärksammade en enskild influencer, sen har det blivit upplockat av vanlig media och fler influencers har uppmärksammasts och företags reklambilder och så vidare. Vart står jag i frågan? Jag känner mig jäkligt kluven om jag ska vara ärlig. Jag förstår det ursprungliga inlägget om en influensers bild med fokus på en tydlig ryggrad som en del av en reklamkampanj. Det finns liksom inget syfte för ett smyckesmärke att fokusera på just en ryggrad och jag förstår att det kan bli en glamorisering av utmärglad smalhet. Jag är också helt med på att reklambilder från företag och influensers bilder i samarbeten verkligen borde väljas med omsorg och inte glorifiera ätstörningar eller liknande i sättet det poseras eller vilket fokus som finns i bilden. En reklambild för ett halsband borde liksom inte fokusera på en ryggrad. Det är viktigt att tänka på vilka budskap både vi och våra barn matas med. Samtidigt… så har jag stor förståelse för att det är lätt att få en ohälsosam fokus på kroppen som influencer. Det har jag pratat om tidigare i hur brutalt man granskas och kommenteras som influencer. När jag var nybliven 2barnsmamma (och väl inom spannet för normal BMI) fick jag så mycket kommentarer om min kropp och hur degig och fläbbig jag var. Att Hugo skulle lämna mig. Att jag hade gropiga lår. Det är skoningslöst och om man är ännu mer inne i mode och den typen av content än jag är förstår jag verkligen att det är svårt att INTE bli påverkad och vilka bli smalare, snyggare, perfektare. & sen blir jag lite… bekymrad för vad tonläget faktiskt gör med dom som är ätstörda och får läsa kommentarerna om dom som individer. Alltså alla kommentarer som inte rör ”fenomenet” utan konkret börjar recensera hur smala/äckliga/avmagrade/beniga/osv en enskild är. Det kan vara triggande på så många sätt både för den som det rör men också andra som läser. Både som en positiv förstärkning och att dom vill bli ÄNNU smalare eller som i skambeläggning över hur ”äckliga” som är. Det gör mig illa till mods och lite ledsen hur hårt tonläget blir. Jag tänker att intentionen från Camcam/Bloggbevakning är bra och rimlig men att hon går lite för långt för att det ska kännas bra i magen för mig. Även om hon lägger in disclaimers om att det inte handlar om en enskild profil så blir känslan ändå att det blir väldigt hårt fokus på vissa enskilda och att det liksom passerar gränsen för att vara objektivt upplysande av ett problem. Som när den ursprungliga personen som uppmärksammades, Lovisa Worge, går ut på Insta och faktiskt bemöter det hela och ändå säger att hon förstår kritiken och enligt bemöter det… sansat och respektfullt, så är det inte heller bra utan ska liksom fortsätta tryckas dit? Vad fasen vill man att hon ska säga eller göra liksom? Tonen från camcam känns mer som att vilja fäkta vidare argt mot Lovisa, Bianca och Hanna än att se det som någon form av framsteg. Jag är helt med på att man som influencer är ett varumärke och har ansvar över vad man sänder ut för signaler. Jag menar inte att man är ”skyddad” från all kritik och kan hänvisa till att man är en privatperson. Men just där är det som känns så snårigt och kluvet - för man är ju båda delarna. Man är ett varumärke, ett företag, en produkt samtidigt som man är en människa. Att kritisera ett stort företag som typ HM når ju inte in till någon så direkt som när man kritiserar en enskild influencer. Frågan är komplex och jag har inga vettiga svar. Det är bra och viktigt att det lyfs upp och som influencer har man ett ansvar, men vart går gränsen för när det blir en häxjakt?
