Hej fina du. Hur tänker du kring att Hugo anstränger sig så mycket för dig på årsdagar, födelsedagar och som nu alla hjärtans dag men inte gör samma ansträngning för era barn? Varför väljer han att bjuda iväg dig istället för att göra nått speciellt med hela familjen? Förstår att du inte ska försvara honom men nyfiken på vad du tänker om det! Tack för mysigaste platsen på nätet //Joanna Jag fick kommentaren ovan under inlägget från vår alla hjärtans dag och svarade kort under det men har fnulat vidare på funderingen. (Och på tal om det här med att ta kritik och att kalla allt för hat så tycker jag den här kommentaren är ett rätt bra exempel på hur man kan ifrågasätta men ändå vara trevlig, inte för att det blir ett "fina du" men kommentaren känns helt enkelt inte som i syfte att pika utan genuint undrande). Som jag skrev i kommentaren så är vi ett team och synkar ihop oss. Vi bollar alltid om barnen och planer. Hugo var med på min idé om en alla hjärtans-helg med barnen iväg till Lysekil även om han inte var med på den rent fysiskt. Nu var jag iväg själv med barnen men majoriteten av gångerna är vi ju iväg tillsammans som familj; på Kolmården, grönan, skansen, i skärgårn, skidresor osv. & på skidresorna är det Hugo som har tragglat och tragglat med barnen i skidbacken för att få dom bekväma på skidorna. Det är en sann ansträngning i mitt tycke. Vår familj gör enormt många aktiviteter tillsammans alla 4. Sen tycker jag ändå Hugo gör rätt mycket ansträngningar för barnen överlag - han är med och coachar Mollys fotbollslag, vi delar på att skjutsa och vara med vid barnens aktiviteter och nu när Molly har en telefon har hon dagliga smskonversationer med Hugo även när han är på jobbet 😂❤️ Jag känner mig säker på att barnen känner sig älskade och uppskattade av sin pappa. Men ja, det dagliga "lilla" känsloarbetet ligger mer på mig. Det ligger mer i mig att duka upp en mysfrukost och dekorera och tända ljus och göra det extra mysigt. Det ligger mer i mitt sätt att exempelvis göra iordning en gottebricka som är både fin och god att mumsa på och göra det mer till ett "event" i sig. Och det tror jag är något som fler mammor känner igen sig i? Att vara den som vet vilka julklappar som önskas eller när kompisarnas kalas är och fixar en present till det. Att vara den som rensar i garderober och uppdaterar efter lämpliga storlekar. Det är oftast jag som "ser" ett behov eller önskan från barnen och tar upp den och bollar med Hugo. Sen är han för det allra mesta med på mina tankar och gör det som krävs i situationen. Men ja, jag gör väl mer små ansträngningar i vardagen och vad beror det på kan jag inte säga till 100 men jag tänker att det är för; - att jag varit hemma mer med barnen (som så många andra mammor) - att det är mitt personlighetsdrag (som väl kommer från hur jag växt upp och samhället vi lever i) - att Hugo vet att jag kommer göra det och med andra ord kan luta sig på det. Hugo å sin sida kommer gärna hem med coola kläder eller drar iväg med Molly på fotboll. 10 år in i relationen och snart 9 år som föräldrar har vi fått våra invanda roller. Dom är garanterat inte helt jämställda (som jag kommit fram till tidigare) men som det ser ut i dagsläget känner vi oss båda tillfreds med upplägget. Barnen verkar inte heller missnöjda med hur det ser ut. Hugo är fantastisk på att skämma bort mig vid årsdagar, födelsedagar och exempelvis alla hjärtans. Han vet att "mitt" kärleksspråk är tid tillsammans och gester. Jag vet att Hugos kärleksspråk är komplimanger. Det känns fint att vi kommit till den punkten att vi vet om det här och kan uppvakta varandra på det sätt som gör den andre gladast. Jag tycker det är viktigt att uppvakta varandra som par och inte bara vara föräldrar, Hugo känner samma där. Vi älskar att umgås som familj men för att vi ska fortsätta vara en familj behöver vi också få ro om varandra utan barnen. Bara Hugo och Paula. Om jag ska se in i framtiden kan jag tänka mig att Hugo kommer vara lika bra på att att göra såna här stora ansträngningar för barnen när de är äldre. När dom kanske inte alltid vill hänga med mamma och pappa utan längtar iväg till kompisar, partners eller äventyr. Då tror jag Hugo kommer dra till med riktiga happenings för att fånga in dom och få spendera tid ihop 😅 Nu visar jag upp mer av vardagen än vad Hugo gör, sen han stängde ner bloggen och det kanske spelar in i bilden av Hugo. Men jag känner mig säker på att vi båda ser till att fylla på alla tårtbitar familjen behöver för att vara tillfreds❣️
