”Hej Paula! Jag tycker att du verkar ha en sån balans i livet och lyckas få ihop din tid på ett härligt sätt utan att stressen tar över. Jag undrar om du har några tips på hur man hittar den balansen?”. Det var en gång sant. Jag kunde ha många bollar i luften samtidigt som jag har hade en inre harmoni. Jag har haft balans, men inte under de senaste året. Just nu lär jag mig att kunna hantera stress igen. Så fort det blir för mycket sätter hela mitt system igång. Jag kan bli dyngsur utav svett... Jag har alltid varit den som orkat. Den som har struktur & ordning, den som gärna vill projektleda, den som gärna vill vara med på allt som är roligt, den som alltid erbjudit mig att hjälpa och den som alltid svarat ”inga problem”. Vad som fick mig på fall vet jag faktiskt inte riktigt. Det började nog för länge sedan, det började nog med vem jag är. Alla egenskaper ovan är nog mitt fall. Innan semestern var jag obeskrivligt trött och reagerade mot plötsliga ljud allergiskt. Jag fick en ökad puls och kände mig ledsen, enda in i själen. Jag hade nära till gråt och var nog ingen lätt person att leva med men då kom vår räddning. Vår samtalsterapi. Ellen, terapeuten såg att det inte var bra och hon bekräftade mina känslor. Tack vare våra samtal förstod jag själv att jag måste vända och hon fick Hugo att förstå att han måste hjälpa till. Terapin, Hugo, uppvaket och semestern blev min räddning. Jag gick in i semestern med knutar i själen pga stress men vilade och sov mig igenom underbara veckor. La ifrån mig jobbet, uppdateringen och mailen. Det var läskigt men livsnödvändigt för mig. Under semestern fokuserade jag på att hitta mitt inre lugn genom att vara i nuet. Vara i MITT sammanhang och ingen annanstans i tankarna. Nu har hösten kickat igång och känslan är som natt och dag. Känner inte alls den där maktlösheten över att vara ledsen i själen längre. Men nöten att knäcka inför framtiden kvarstår. Hur ska jag hantera stress samtidigt som jag lever ett gott liv? Hur ska jag kunna gasa genom livet, utan bekostnad på mitt eget mående? Det jag vet är att jag måste bryta vissa mönster och sluta med: -Sluta tumma på min sömn -Ha tydligare gränser mellan arbetstid och ledig tid Denna punkt är fruktansvärt svår för mig. Jag har i många år offrat mina kvällar till att arbeta. Detta för att faktiskt kunna finnas i fysisk form under arbetstid (detta var viktigt i mitt jobb innan Covid bröt ut) och finnas där för barnen, för familjen och backa upp Hugo. Bara för att man arbetar likt en frilansare betyder det inte att jag kan chilla och rulla tummarna under dagtid. Ägnar jag mig åt annat än att arbeta lånar jag enbart tid, den måste tas igen senare. Det är svårt för mig när någon i min omgivning ber om min hjälp en förmiddag. Jag vrider och vänder för att kunna möta hens behov men tiden kostar och den måste tas igen. -Släppa kontrollen och låta andra projektleda -Sluta erbjuda min hjälp till precis allt -Säga nej istället för ja. Det är okej att inte orka -Inte bortprioritera sådant som jag behöver för att må bra. Jag är också viktig Fick ett bra tips från en läsare som fastnade i mig. Det kanske kan hjälpa dig också: ”Mitt tips inplanerad vila och mental vila. Jag höll, lite likt dig, på att gå in i väggen i vintras pga för mycket bollar i luften hela tiden. Det jag och min KBT (förövrigt annat super tips - prata med någon om hur du känner) kom fram till var att jag behöver planera in min vila. Dvs inte ta ledigt när jag hinner utan jag MÅSTE vila då och då. Därav har jag nu alltid var tredje helg helt oplanerad, denna helgen brukar jag träna, göra vad jag känner för, gå på torget, laga god mat etc. Resterande helger gör jag max en större sak en av kvällarna, exempelvis mdidag med vänner, födelsedagsfirande etc. Jag har även alltid en helt ledig dag i veckan och minst två lediga eftermiddager/kvällar. Jag är 24 och har inga barn utan endast sambo så detta funkar ju för mig - men såklart måste du sätta ihop ett eget vilo-schema. Detta tycker jag funkar för då tummar man inte så mycket på sin lediga tid och nedprioroiterar man inte vilan hela tiden. Det andra är att låta huvudet vila helt ibland. Det vill säga inga intryck alls. Ingen film, bok, ljudbok, samtal med någon. Bara vara, sätta sig utomhus med en kopp te och titta på allt runt omkring en. Ibland när jag går en promenad gör jag just det, och tycler jag det blir svårt så letar jag efter saker i alfabetsordning, lite töntigt kanske men funkar! Typ Asfalt, Bilar, Cykel, etc... ”. Jag tycker att det var ett riktigt bra tips, att planera in vila. Nu när jag faktiskt är medveten om vad stress kan göra med mig är jag mottaglig att testa allt för att fungera och hålla länge, länge till. Mitt första steg mot ett bättre förhållningssätt till livet och stress är att acceptera. Acceptera förändringen och bli okej med att sänka ribban. Jag kanske inte kommer fixa allt sådär smärtfritt som förr. Jag kanske inte kan hjälpa alla andra, jag kanske måste tacka nej, jag kanske kommer att uppfattas som tråkigare. Men det är helt ok, för jag vill prioritera min egen hälsa. -Har du tråkiga erfarenheter av stress? Eller tips på hur man kan leva efter utmattning? Du är så välkommen att skriva och ventilera i kommentarsfältet nedan. Jag känner att just prata om detta hjälper mig i min process ♥️.
