Hörde på radion om vad majoriteten av kvinnor fantiserar om en gång i månaden- att sluta på sina jobb. Jag kan på ett sätt relatera till den fantasin, för jag kan också få mina ryck om att jag skulle vilja sadla om. Senast i veckan ville jag bli bagare? Om fantasin handlar om att man som människa och individ är hungrig på nya upplevelser och vill utvecklas tycker jag inte att det är konstigt att man fantiserar. Trots att jag är väldigt nöjd med mitt liv betyder det inte att jag dagdrömmer. Dagdrömmer om andra yrken och andra platser att bo på. Jag skulle vilja bo inne i stan, på landet och i Marbella. Men där stannar mina fantasier och dagdrömmar. Jag känner att vi nu valt en plats att rota oss på och det är i Älvsjö. Och det är inte för min eller Hugos skull, för vi skulle kunna rota oss på andra platser också utan det handlar givetvis om barnen. -Jag är en otrolig trygghets människa och vill ge mina barn trygghet Det skulle mycket till att byta skola till exempel. Jag väljer att hellre anpassa mitt liv efter barnen och deras behov. För att ge dom trygghet vill jag ge dom ro till att just få rota sig, och inte bli rotlösa i flyttar, nya vänner och nya miljöer. Jag säger inte att man blir rotlös för att man som barn behöver flytta och byta skola men kan vi undvika det så gör jag gärna det. På ett sätt känns det lite sorgligt att vi är ”fast” där vi bor men det känns ändå helt okej. Det kommer att komma en gymnasietid också och då kanske man kan flytta med. Hur tänker du kring boendesituation när kidsen börjar skolan? Känner du dig också ”fast” eller skulle du kunna tänka dig förändringar? Gällande att kvinnor faktiskt fantiserar om att sluta på sitt jobb en gång i månaden är ändå skrämmande. Trivs du inte så tycker jag att du faktiskt borde ta handling och se efter andra arbetsmöjligheter. Livet är alldeles för kort! -Trivs du på din arbetsplats?
