Jag hörde i en podd att man spekulerade i att vi kommer få en skilsmässoboom om några månader. ”Corona-effekten” efter allt karantänande. Typ semesteredffekten gånger hundra (skilsmässorna ökar ju efter sommarsemestern när man spenderat mkt tid ihop som man inte gör i vardagen). Intressant ämne att fundera kring tyckte jag! Jag tänker att det finns massor av effekter vi kanske får se framöver. All innetid och hemmahäng kanske resulterar i babyboom nästa år? Eller så har vi massor av separationer om några månader. Vissa par kanske blir mer sammansvetsade medans andra känner av det där lilla som skaver och ser det bli enormt... det blir nog många som i alla fall kommer reflektera över sin relation, det är en sak som är säker. Jag tror först och främst det sliter om man har olika inställning till pandemin. Att det kanske börjar där. Jag har hört att folk bråkar om att den ena inte tar det seriöst och den andre tycker att det är hysteri. Att en tycker ”äh det är ju en influensa” och att den andre ser det betydligt allvarligare. Det kan nog påverka relationen mycket om man inte respekterar den andres tankar och känslor. Där tycker jag nog den ”orädda” ska foga sig efter den ”rädda” men i rimliga nivåer såklart. Men visa att man tar allvarligt på att tvätta händer och inte utsätta sig för onödiga risker. Sen kanske det påverkar hur jämställd man är i relationen i vanliga fall. Om nu skolorna stänger helt och vi blir hemma med barnen. Då behöver vi hjälpas åt med undervisning (!) samtidigt som man har de vanliga bestyren och ska lyckas jobba hemifrån. Vem ska ta barnen? Vems jobb är viktigast? Vem gör mest? Alla såna diskussioner som kan komma i ”vanliga livet” blir också gånger 100. Det blir nog många kvinnor, tror jag, som känner att det blir övermeckigt och att man helt enkelt tröttnar på sin karl. Men jag tror också man kan få ökad teamkänsla av krisen. Att finna sig till ro med sin enhet. Bli stärkta av att vara vi mot världen (eller ja, vi mot viruset) och bli ännu mer sammansvetsade. Självklart kommer man kanske bli trött och less på varandra emellanåt men ändå liksom... ja känna att man är en stark enhet och att man vill skydda den enheten mot allt. Hur tror jag det påverkar mig och Hugo? Hmm omöjligt att säga just nu! Kanske en blandning mellan jämställdhetspåverkan och sammansvettning. Om barnen blir hemma vet jag med mig att det kommer vara jag som axlar rollen som lärare och tar ansvaret i det. Jag skulle skala ner mitt egna och se till att får roddet att gå ihop. Hugos jobb skulle prioriteras över mitt under dagarna - hans jobb påverkar fler och även Clean som företag blir påverkade av krisen som i stort sett alla andra. Jag skulle hämta mina stunder till jobb under pauserna under dagen och efter läggning. Det skulle nog inte vara så jämställt och kanske skulle det göra mig halvtokig? Men samtidigt känner jag att vi redan nu är ett stabilt team och att vi skulle fortsätta vara det. Vi stämmer av, bollar, jobbar oss alltid fram till beslut tillsammans. Vi tar olika roller men är också öppna för den andres känslor och tankar. Och det jag och Hugo verkligen har gemensamt är att familjen kommer först, man värnar sin enhet och fightas för den. Där kompromissar vi inte. Hur tror ni pandemin kommer påverka oss relationsmässigt? Om ni ser till er egna relation: tror ni att ni skulle klara en långvarig lockdown?
