Häromdagen körde jag en sant/falskt på Instagram och det är ett format som jag tycker är både kul och läskigt! Kul när det dyker upp oväntade grejer man får tänka till lite på och läskigt för att det kan kännas skärmmande vad folk egentligen tror och tycker om en! En fråga som till och med hamnade på Bloggbevakning var (och för att förtydliga, NEJ jag känner mig inte påhoppad och sårad, jag tycker bara det är en intressant frågeställning!): Vad läser ni in i ordet snobbig? För mig betyder ordet att man tror att man är bättre än andra och "för fin" för att umgås med vissa. Därför känner jag att jag med gott samvete kan säga nej till påståendet. Jag är dock väldigt selektiv i mitt umgänge nu förtiden men det är inte för att jag tror att jag är bättre utan för att jag blivit bättre på att säga nej åt alla håll. Jag är mer restriktiv med att bjuda på mig själv åt alla håll och kanter just för att jag inte vill bränna ut mig själv i båda ändarna samtidigt. Jag är en social person som gillar att exempelvis gå på fest och snackar gärna med alla på festen men just umgänget på tu man hand känner jag att jag vill fokusera till främst familjen, min viktigaste enhet, och sen ett gäng nära vänner och bekanta. Det betyder inte att jag ogillar vissa människor eller att vissa inte är värda min tid men att jag blivit bättre på att värna min tid och att avsätta tid för mig själv. Jag umgås hellre med färre men med mer djup än att bara ses på korta möten här och där. Jag googlade på ordet snobbig och fick upp: "En snobb är en person med en världsbild som baseras på att andra människor av olika skäl är av naturen underlägsna, till exempel på grund av intellekt, förmögenhet, utbildning eller släktskap. En snobb imiterar de vanor, attityder och livsstilar som kännetecknar den (högre) socialgrupp han eller hon antingen tillhör eller vill tillhöra. ... Att man vill sträva efter att vara finare än vad man faktiskt är, som i västerländsk kultur ofta anses vara vulgärt och opassande. När man är snobb så klär man också sig med mycket dyra kläder." Och nu känner jag bara att oh no med den motiveringen kan jag VERKLIGEN inte se mig som en snobb på något sätt. Jag har varken ett "fint" släktskap att skryta med eller hög utbildning (jag började plugga till sjuksköterska men hoppade av i samband med föräldraledighet) och även om vi har det väldigt gott ställt och lever ett bra liv så känns det inte som att vi räknas till dom förmögna man läser om i tidningen. Dom som är arvtagare till enorma tillgångar och typ tillhör HM-familjen eller umgås i kretsen av kungafamiljen. Vi umgås ju bara med helt vanliga människor vi tycker om. Dyra kläder känner jag inte heller igen mig i 🙈, eller jag har visserligen några dyrgripar i garderoben vid det här laget (främst presenter från Hugo) men min huvudsakliga garderob är köp från dom stora kedjorna. Jag tror inte heller på att dela upp människor i underlägsna/överlägsna utan tror på att så mycket styrs av... TUR! Att slumpen och lyckans kast ger oss helt olika förutsättningar i livet. Visst har man fortfarande möjligheten att påverka sitt egna liv med olika val man gör och ambition och driv och allt det börjar ju med vart och hur vi föds. Det blir liksom olika startpositioner att utgå från om jag hade fötts som gatubarn i ett fattigt land eller som barn till Bill Gates. Det gör ju inte att det ena barnet är bättre eller sämre av naturen utan bara att det ena fick sämre resurser tilldelade sig av naturen och kommer ha en större utmaning i livet. För min egen del är jag tacksam över att jag föddes till bra förutsättningar, jag har fått bra resurser i min uppväxt både ekonomiskt och känslomässigt. Jag har ett bra stöd i min familj och ett stabilt nätverk. Jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig för att pengar saknats på kontot eller vara oroad över hur jag ska få månaden att gå ihop. Min tur i livet gav mig en stabil start som har gett mig en plattform att ta språng från för att utveckla mig själv. Jag kan vara stolt över mig själv och vad jag åstadkommit men jag har också med mig att inte ta något för givet och att alla har olika förutsättningar. En människa är så bra som sina handlingar, enligt mig. Du blir inte mer värd för att du har en stor summa på kontot eller för att du känner någon kändis. För mig ökar värdet som människa utifrån det man gör - att man är omtänksam och empatisk, att man har förmåga att sätta sig in i andra människors vardag, att man gör saker utan att se egen vinning i det. Att man väljer att, på något sätt, göra sin tid på jorden värd något genom att bidra med det man kan. För vissa med mycket pengar kanske det är att skänka enorma summor till välgörenhet, för den med mindre pengar kanske det är att fråga om en närstående behöver hjälp med något. Alla har vi olika förutsättningar att utgå från men alla kan vi bidra med något. Och att vilja göra det - DET är att vara en "överlägsen människa" enligt mig.
