Fördom (läs hat): Har aldrig gillat din smak på inredning eller kläder. Allt du väljer känns så opersonligt, svenskt och tråkigt. Allt ät stelt och väldigt nordisk design på allt. Känns som de speglar din personlighet. Stel och tråkig… Vet inte om jag har rätt. Men de är så de känns. Och självklart att du är en jävla bitch mot Hugo och ibland känner jag att HE MADE YOU och han kan få 10x gånger bättre än dig. Plus du har blivit mycket fulare med åldern kan inte sätta fingret på de men de är nått med dina kinder och näsa. Heeeellloo you sunshine! Du behöver inte gilla mig, det är helt fine. Men jag råder dig att fundera en gång till på hur du beter dig/vad du skriver till andra människor. Vi får hoppas att du inte har tillräckligt mycket cojones för att bete dig såhär i verkligheten. Jag älskar mina kläder, alltid varit enkel i mitt utseende. Likaså mitt hem, love it! Absolut, jag och Hugo träffades och blev kära. Han befann sig inom ett yrke som jag sen testade och det funkade. Superbra att man kan hjälpa varandra även i arbete men jag har släppt det det ”he made you” för länge sen. Just nu älskar vi varandra och vill leva med varandra men ingen vet vad som händer i framtiden. Och mina kinder är något jag älskar med mig själv! Får ofta komplimanger för mina höga kindben. När jag blir sminkad i olika sammanhang får jag ofta kommentarer (positiva) om just mina kinder. Så igen, kunde inte bry mig mindre om vad du tycker men råder dig verkligen till att ta dig en funderade på hur du önskar att bli uppfattad och att du inte beter dig såhär i verkligheten. Detta var inte en fördom, detta var bara hat. Fördom: Att du vill tro på det som sägs och köper det även om folk killgissar/hittar på saker för att du tror att folk är smarta och snälla? Gud ja! Jag är naiv och godtrogen. Kan också ha svårt att uppfatta ironi om det är en person som jag inte känner så bra. Fördom: Att du valde att hoppa av sjuksköterskeutbildningen pga för dåligt betalt och dåliga arbetstider. Får känslan av att pengar och frihet är väldigt viktigt för dig. Jag var inställd på att ta upp studierna efter mammaledigheten med Leonore men började fundera. I mitt yrke jag befinner mig i idag har jag byggt upp ett kontaktnät, har friheten att arbeta vart jag vill när jag vill och det ger mig fördelen att kunna spendera min största tid med barnen. Det avgjorde saken för mig- jag valde det som gav mig mest tid med dom. Ett fritt yrke är viktigt för mig, men saknar verkligen en meningfullshet. Jag vill gärna arbeta med människor, det är min dröm. Så jag tänker att när barnen är tonåringar, kan det vara perfekt att ta upp studierna. Då kan obekväma arbetstider funka. Men family first, det är så jag funkar. Vi får se vad det blir av mig i framtiden, jobba måste vi ju ändå göra tills vi är ca 65 =)
