Fick en fråga huruvida Hugo stöttar mig i mitt val att följa med på en träningsresa till Costa Rica nästa vecka. Jag kommer att vara borta i åtta dagar. Hade jag inte haft stöd från min partner så tror jag inte att jag hade åkt. Men där är jag och Hugo lika varandra. Vi har förståelse för att man som individ vill mer än bara vara mamma/pappa, man/fru. Visst är det viktiga roller i våra liv men vi ger utrymme till varandra för att bara vara Paula och Hugo. Vi ger varandra tid för att ägna oss till karriär, vänner och intressen. Hugo om någon kan relatera till min glädje inför den kommande träningsresan. Lika mycket som jag brinner för min träning och den gemenskap som jag har byggt upp i min träning har Hugo känt när han tävlade i Crossfit under barnens första levnadsår. Han brinner oerhört mycket för Clean just nu och det kräver mycket jobb och mycket tid från familjen. Vi lever idag i en äktenskap som vi vill ska hålla livet ut, och då är det nödvändigt för oss att kunna relatera till varandras behov och ge varandra frihet utanför rollarna mamma/pappa och man/fru. Så jag frågade Hugo hur han kände inför min resa: ”Jag är glad för att du ska åka. Det visar på att du känner tillit till mig eftersom att du lämnar mig med rodret för familjen men så tycker jag också att du är värd det. För all den tid du har gett till mig och för att du alltid har tagit vår familj i första hand och sällan prioriterar dig själv”. Hans svar var kort och gott men visar ändå det uppenbara i att han stöttar mig. Precis som jag stöttar honom. Vi ger och vi tar och gör olika typer av uppoffringar för varandra. Den här gången är det min tur och jag är barnsligt förväntansfull inför det kommande äventyret till Costa Rica?
