Tema ”ekonomi” har hängt kvar sedan jag lyfte frågan angående att ha något att luta sig tillbaka mot. Jag delade med mig av vår sanning och hur vi lever med en gemensam ekonomi. ”Hur gör ni ifall ni vill göra ett större inköp för eget bruk (t.ex. dyr väska)? Betalas dessa inköp också som ”gemensamt” eller betalar ni var för sig från egna konton? Jag och Hugo har inga egna konton. Eller jo Hugo visade ett gammalt konto som han hade typ 200 kronor på från när han var ung men de vi använder är vårt gemensamma (gissa om det blir en nöt att knäcka när det närmar sig Hugos födelsedag och jag vill mörka trasaktion på hans födelsedagspresent). Varför jag lyfter denna fråga är för att det aldrig har hänt och för att jag tycker att det är intressant. Större inköp från gemensam kassa kan jag tänka skapar dialog och till och med konflikt. Hur resonerar man då för att det ändå ska gå jämt ut och att båda parter gynnas istället för att en går drabbad. Jag personligen har inte gjort ett större inköp för eget bruk t.ex. en dyr väska. De fina väskor som jag har, har jag fått av Hugo. Och det beror helt och hållet på att intresset för dyra väskor inte riktigt funnits hos mig. Dyra prylar överlag har aldrig intresserat mig på samma sätt som det gör för Hugo. Han ser ett värde i dyra prylar, som investeringar. Han är otroligt duktig på att hitta saker på andra handsmarknaden och jag tror att han aldrig någonsin har gjort en dålig affär. Hugo har mitt fulla förtroende och jag litar blint på att han vet vad han sysslar med så jag ser inte hans investeringar som ett slösande. Å andra sidan är jag Hugos största supporter och tycker att han är värd allt unnande. Jag är inte den som blir arg eller missunnsam men jag vet också att vi båda två delar samma värderingar om vad som är viktigast på riktigt och det är barnens välmående och vår trygghet som familj. Allt annat är bonus men inte viktigt på riktigt. Så svaret på frågan är att större inköp för eget bruk dras från gemensamt konto hos oss. Givetvis i en dialog sinsemellan. Jag fyller 30 nu i sommar och jag har faktiskt span på något dyrt för eget bruk. Detta vill jag inte önska mig utan ge till mig själv i 30 årspresent. Och det fina med Hugo är att när jag berättade om detta för honom sa han ”Självklart älskling. Det är du mer än värd”. -Hur gör ni? Hur gör ni med gemensam ekonomi när det handlar om ett större inköp för eget bruk?
