Igår så gick barnen loss i lekrummet innan och efter middagen. Vi har som vana att alltid plocka tillbaka och städa undan i lekrummet när dagen lider mot sitt slut. Paula: Nu är jag klar i köket och det är dags för att gå ner till sängen för att läsa godnattsaga. Ska vi hjälpas åt att städa undan här i lekrummet? Barnen: Neeeeej mamma! Dom förklarade att dom var mitt uppe i ”Mamma-pappa-barn-spionleken” och att dom ville ha kvar allt för att kunna fortsätta leken idag. Jag köpte deras argument till 110% och kom på mig själv. Att jag som förälder faktiskt hämmar deras utveckling av fantasi & kreativitet när jag per automatik har som vana att städa undan allt vid dagens slut. Precis ALLT var utdraget 🤣 Deras lek fick stå kvar, och tjejerna hoppade in in i leken igen så fort dom kom hem. Och jag fick återigen ett bevis på att jag som förälder fortfarande lär mig. -Från och med nu kommer vi inte städa undan kreativa lekar I vanliga fall erbjuder jag alltid min hjälp vid städning. Uppmuntrat tjejerna till ”att om vi hjälps åt går det fortare” och visat att vi får mer tid till annat. T.ex. att vi hinner läsa en extra godnattsaga. Vi har en grym organisering i lekrummet med hyllor där varje låda innehåller olika saker. Grejer till dockor, spel, Lego osv. Den här grymma hyllan från Ikea har vi haft som förvaring av leksaker sedan Molly kom Går också att placera såhär: Dom är själva noga med att lägga tillbaka leksaker i rätt hylla/låda. Spelen är dom extra noga med. ”Det blir så trist nästa gång vi ska spela om någonting saknas”. Än så länge har vi inga konflikter vid städningen. Det faller sig naturligt att vi hjälps åt men räcker inte tiden till kör jag eller Hugo ett race utan flickornas hjälp. Vi är fyra personer i vår familj och jag vill tro, och hoppas på att just hjälpas åt ska förbli naturligt. Jag är uppväxt med att hjälpa till. Dammsög, plockade in/ur disk, hämtade/lämnade mina småsyskon på föris så det ligger djupt rotat i mig att man hjälps åt. -Hur tänker ni? Hur gör ni med lekar, leksaker och städa undan?
