Jag fick en kommentar i veckan gällande klädköp till barnen och varför jag fortsätter köpa nytt trots att jag sagt att jag är medveten om att jag borde minska på inköpen. Varför får dom nytt till skolstart, namngivning etc - finns det ingenting dom inte redan kan använda? Jag svarade på kommentaren direkt i kommentarsfältet men tänkte att det kunde vara ett intressant söndagsämne också! Inför skolstart tycker jag det hör till med nya kläder. Jag tror dom flesta föräldrar håller med om att det är något med sommar, sol och ledighet - det gör att barnen skjuter iväg och växer en halv meter per sommarlov! Inför skolstart blir det också en besiktning av garderoberna; vad är för litet, vad är för slitet, hur ser det ut på skofronten och vart har vi alla mössor, vantar, strumpor som försvinner ur torkskåp/ur lådan med extrakläder eller mystiskt blir uppätna av torktumlaren hemma. Här tror jag verkligen inte vi som familj är ensamma om att göra en garderobsinvestering inför terminen. Likaså med vinterkläder, där tas det och gås igenom vad som fortfarande passar och om Mollys urväxta är i lagom storlek för Leonore - det är ju inte alltid det synkar att storlekarna matchar. Sen så ja, det behövs lite nytt inför terminen men sen tycker jag också det finns en ”pirrighetseffekt” av att få handla nytt till skolstart. Att få vara med och bestämma lite nya plagg som ska användas dom första skoldagarna (och såklart under resten av terminen men då är det inte så pirrigt längre utan då är man inne i rutinerna). Här tror jag inte heller vi är ensamma om att det finns lite högtidlighet i att ta en runda på stan med mamma och/eller pappa och få vara stor och ta egna (med kanske lite riktning från dom vuxna) beslut om vad man vill ha. Med det sagt så är det inte så att det köps massa kläder som inte används. När barnen var mindre, nu snackar vi bebisar, köpte jag på mig såna enorma mängder kläder för att dom var gulliga och kändes som måsten. Många hann inte ens bli använda innan dom var urvuxna. Där har jag verkligen bättrat mig - dom kläder som köps blir använda punkt. Det är inget som ligger med lapparna kvar i garderoben tills vi inser att ”ojsan, den här är ju pytteliten”. Barnen är också olika och på något sätt vill jag ändå bejaka deras olika personligheter. Leonore har ett rent intresse i kläder som Molly aldrig haft. Det är lustigt att se hur olika dom blivit trots samma uppväxt och förutsättningar - Molly vill ha bekväma kläder som hon kan springa, hoppa, klättra och leka i. Om Leonore fick välja själv skulle hon ha klackskor, paljettklänning och handväska vareviga dag (av praktiska skäl får hon såklart inte fritt spelrum i vardagen, barnet måste ha kläder för väder och aktivitet på förskolan). Om det hade varit ombytta åldrar på Molly och Leonore tror jag vi aldrig hade behövt handla kläder till Molly, hon hade bara tagit det hon ärvt utan komma med några kommentarer om att få något eget. Nu ärver ju såklart Leonore mycket kläder av sin storasyster och allt läggs i backar på vinden för att vänta in rätta storleken. Men sen har Leonore själv uttryckt önskan om att få vara med och handla och jag har inte hjärta till att säga att hon inte ska få något nytt för att det finns kläder från Molly. Tänker att hon måste få utrymme att vara sin egna lilla människa. Jag tycker själv jag blivit bättre på att inte handla ”bara för att” till barnen den senaste tiden men det innebär såklart inte att jag slutat konsumera eller att jag blivit minimalist. Jag tycker fortfarande det är barnsligt kul med fina matchande kläder till barnen (men där blir tillfällena också färre, dom vill inte längre se likadana ut och det är bara att respektera!) men har hejdat mig i att köpa på mig matchande outfits. Sen så låter vi såklart inga kläder bara kastas, vi rensar och rensar och det som inte längre ska ärvas vidare till småsyskon blir bortsorterat och så ger vi bort till vänner och bekanta med småttingar. Kläderna får vandra vidare och användas att många fler barn än våra. Hur är det för er andra småbarnsföräldrar? Hur gör ni med kläder till kidsen och att köpa nytt? Känner ni igen er i mitt tankesätt eller är jag helt ute och cyklar?
