Vi är äntligen förbi småbarnsåren och njuter av tiden med våra stora (men ändå små!) barn och flexibiliteten och friheten som kommer med det. Hugo kör racet med Clean och jag vågar mig längre bort från hemmet och att ta mig tiden att vara "bara Paula" & inte alltid vara främst mamma med allt vad det innebär. Jag har verkligen älskat alla olika tider med barnen men känner att det är så skönt där vi är nu. Jag fick Molly tidigt, när jag var 21 år, och vi ligger före många i vår bekantskapskrets med barnen. Dom befinner sig i tiden med sömnlösa nätter, blöjor och välling. Jag och Hugo high fivear att vi klarat oss igenom det. Men kanske är det just för att vi fick barn så tidigt som det känns som att "alla" räknar med att vi ska köra på en trea nu när jag passerat 30. Senaste veckan har jag fått in 2 kommentarer som puffar för att jag skulle vara gravid. En för att jag publicerade en bild där magen inte är helt platt och en för mitt ordval om väntans tider inför julen (😂). Först och främst; den enda bullen på jäsning i min mage just nu är eventuella rester från kanelbulledagen. Men det jag vill prata om är ett ämne vi pratat om så himla många gånger förut. Så med risk för att låta som en repig skiva kommer här några uppmaningar från mig till alla som kan behöva höra det: Gratulera. Inte. Till. En. Graviditet. Som. Inte. Annonserats. Fråga. Inte. Om. Någon. Är. Gravid. Hinta. Inte. Om. Att. Du. Minsann. Märker. En. Gravidmage (som inte finns) Låt. En. Gravid. Berätta. Om. Sin. Graviditet. När. Hon. Själv. Vill. Jag är verkligen allergisk mot det här på nätet med att man vill liksom meddela sig att man minsann vet om att XX är gravid fast hon inte själv gått ut med det än. Vad vill man uppnå med det? Ta ifrån den gravida glädjen med att gå ut med det själv? Få en applåd för att man är en så bra äggbefruktningsskådare? Stressa upp den gravida med att det syns? Eller som i mitt fall, knäppa på näsan för att det syns en gravidmage på en bild när det i själva verket är en mage som... ja är som en mage är mest och inte helt platt i alla lägen? Vill man ge kroppsnojor? VAD vill man egentligen? Jag tycker faktiskt det är ett jäkla ohyfs vad man än har för anledning att vara plump och fråga om gravidmagar eller om man inte ska skaffa sig en till snart. Du som frågar vet inte om mottagaren just gått igenom ett missfall, om det var missfall nr 3 eller om hon är inne på år av ofrivillig barnlöshet och otaliga ivf-försök. Du vet inte om "gravidmagen" du ser är ett resultat av en operation, stress, en ätstörning eller bara en mage som ätit något gott och slappnar av. Vissa tycker att "vadå det är ju bara en fråga, var inte så känslig" men det är så mycket som ryms i just frågan om graviditet. Framtidsstress, oro, ångest, kroppsnojjor, att inte veta om man ens vill ha barn, sorg, besvikelse osv osv. Nu har dom här frågorna jag fått senaste tiden inte gjort mig ledsen eller liknande just för att jag inte försöker bli gravid men jag vet hur ont det gör när man försöker och försöker och inte lyckas. Det är en fråga som kan röra upp hundra känslor och en fråga som bara kvinnor får, som på något vis gör kvinnan förminskad till någon slags bebisbehållare. Så länge du är i fertil ålder kommer du alltid få frågan om graviditet; om du är det, om du inte ska bli det, om du inte vill bli det, om du har varit det, varför du inte vill... Är det först när man kommer in i klimakteriet man slipper hintarna och frågorna? Nej... Jag vill återigen slå ett slag för att inte forska och fiska runt i om andra möjligen är gravida. Med tiden kommer du få svar på dina funderingar ändå. I dagsläget är vi fullkomligt nöjda med våra 2 barn. Men om jag i framtiden skulle vänta smått på nytt så kommer ni bli varse det, för eller senare. En bebismage går inte att dölja hur länge som helst och efter 9 månader skulle vi plötsligt ha en ny familjemedlem. Det skulle inte gå att dölja och vara en stor del av våra liv så klart ni skulle få vara med på resan. MEN om jag skulle bli gravid skulle min önskan vara att få berätta det när jag vill. & inte för att folk kommenterar min mage eller gör andra antydningar om att dom minsann listat ut vad som är på gång. Det spelar ingen roll att du vet, alla andra behöver inte få veta. Inte ens om du skulle ha sett mig (eller någon annan) på MVC hållandes en ultraljudsbild ger det dig frikort att berätta nyheten för alla andra, håll det för dig själv och vänta på att avslöjandet kommer. Låt den gravida berätta den stora nyheten i sitt liv på sina egna premisser och inte känna sig tvungen för att det skvallras och ryktas och hintas i kommentarer. Kan man inte ha den respekten för andras livsskapande på något vis? Att vänta in tills man blir inbjuden istället för att buffla sig in i det allra privataste. & det är som det superdelade citatet på nätet säger: Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always. ❤️
