När jag skrev mitt inlägg om att Molly fått håret plattat (läs här) så fick jag en intressant fråga som jag vill tänka till lite över. Nämligen om jag hade gjort likadant om det var en/två söner jag hade. Hade de fått prova att platta håret eller att leka med en ögonskuggepalett? Om vi skulle få ett tredje barn och det skulle vara en pojke - absolut! Han skulle ha två vilda storesyrror som har både "flickiga" och "pojkiga" leksaker och jag gissar på att han skulle vara intresserad av allt dem har och gör. Det märkte vi med Leonore att allt som var Mollys var intressant och det tror jag är lika oavsett om man är pojke eller flicka, äldre syskon är förebilder och idoler och man vill ha och göra samma! Han skulle säkert bli sminkad av sina systrar och vilja få naglarna målade ibland han med. Det skulle inte vara några konstigheter och precis som kommentatorn säger så ska barn få vara barn och inte behöva anpassas efter stereotyper om vad som är manligt/kvinnligt. Om vi i framtiden får ett till barn och det skulle vara en pojke skulle han få ärva sina systrars leksaker, hänga med i det dagliga liv vi skapat under de här åren och vi skulle baka, pyssla och leka som vi gör i dagsläget. Men om vi leker med tanken att Molly hade varit en pojke och Leonore likaså. Hur skulle jag ha agerat då? Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte jag skulle ha tänkt på samma sätt. Innan jag själv fick barn tänkte jag aldrig på genus och var väldigt o-insatt i det. Hen-debatten som kom var nog "det första" genusrelaterade jag kom i kontakt med och då var jag aldrig ens särskilt insatt i det heller. Om jag tänker Paula som nybliven mamma till en pojke för 5 år sen så såg jag mig själv som en "pojkflicka", jag var då aldrig intresserad av smink eller utseende på det sättet. Jag hade bara småbröder och Hugo har också bröder. Det har alltid varit mycket "killigt" i närheten helt enkelt och vi hade nog snöat in på det "killiga" spåret. Med handen på hjärtat hade jag nog inte reflekterat över genus då och säkert inte aktivt bjudit in till att leka med ögonskuggor eller platta håret med mina barn om de var pojkar - inte för att jag hade tänkt att det var onaturligt, konstigt eller fel utan just för att jag inte hade tänkt. Att vi fick döttrar fick nog både mig och Hugo att börja tänka på det här med normer och samhällets syn och krav på just flickor. Hugo har aldrig tänkt på såna saker förrän hans döttrar kom till världen och jag har inte tänkt på mina egna problem under uppväxten som att de kunde ha med samhället att göra. Våra döttrar har fått oss att växa in i det tänket. Jag har aldrig tänkt att det är fel med flickiga pojkar men jag har helt enkelt inte tänkt på det så mycket. Men sen om vi hade haft en pojke eller två som själva hade börjat kladda med mitt smink hade jag såklart hakat på det och låtit dem göra det. Kanske köpa leksakssmink till dem också. Nu är det för mig helt självklart att en pojke får ha klänning om han vill, leka med smink om han vill eller dockor exempel. Precis som flickor får vara Spider man på kalas istället för prinsessor, spela fotboll och härja. Barn är barn helt enkelt och jag tycker man ska låta dem utvecklas åt det håll de vill. Erbjuda dem många alternativ och erfarenheter och poängtera att man får vara hur man vill och att det inte finns något rätt och fel. Visst är det tur att vi människor kan utvecklas, tänka vidare och försöka agera bättre? Min egna process får mig att tro att världen inte måste gå åt skogen utan att fler kan just utveckla sitt tänk, vad det än handlar om.
