Jag såg att det snackades skärmtid inne på BB efter att Dasha haft en sömncoach till sitt barn och efter det skrotat skärmtiden. Just Dasha har fått så mycket pekpinne-kommentarer om att hennes barn "alltid sitter klistrade vid en skärm". Nu har hon i alla fall vänt om från att skärm är en icke-fråga och helt OK till att det är "ett gift". I kommentarerna är det som alltid starka läger där vissa tycker iPad ÄR ett gift och där den andra sidan tycker det är det enda som får barnet att varva ner osv. Och så några däremellan som är lite å ena sidan å andra sidan. Jag tillhör mittengänget! För jag är, och som jag varit under åren, övertygad om att med måtta är typ allt OK. Allting blir ett gift om det överkonsumeras/görs och allting är ofarligt i lagoma mänger. Att låta barn äta socker hela dagarna, dåligt. Att äta övervägande ordentlig näringsrik mat men ha fika en tisdagseftermiddag, glass en solig torsdag och godis på lördag är inte farligt. Att ha skärm framme vid alla måltider och som defaultläge all barnets vakna tid, ja det är nog inte så värst bra. Men att ibland titta på filmer eller spela spel på iPaden om dagen i övrigt mest består av annat? Kör på. Som jag förstår det är det dåliga med skärmtid för små barn att det gör dom inaktiva, att dom inte leker och rör på sig som dom borde. & att det för vissa kan bli för mycket stimulering med all rörelse på skärmen och att det blir overload. Vi har alltid varit en väldigt aktiv familj som gör mycket fysiskt, inte heller vi föräldrar ligger och slappar framför tv:n en hel dag. Jag känner mig trygg i att barnen leker och rör på sig och därför känns det inte dåligt att dom ibland slöar vid skärmen. "Förr i tiden satt inte barn vid skärmar!" men det är väl för att det inte fanns än på det sättet? Allt rör sig väl alltid framåt i utvecklingen. Förut tyckte man det var dåligt om barn satt och läste för mycket, nu har jag svårt att se att någon skulle hacka på att barn läser. Med tanke på att våra barn växer upp i en värld som blir mer och mer digitaliserad går det inte att vara rädd för att dom ska använda tekniken, tänker jag. Inte som er ursäkt för att dom ska sitta och glo hela dagarna men "digital kompetens" ingår ju till och med på förskolans läroplan! Barnen måste bli bekväma i skärmvärlden helt enkelt, inte att det innebär att dom ska sitta och kolla på barnprogram dagarna i ända men man kan ju som förälder faktiskt vara med och navigera i den digitala världen. Finns massor med lärande spel man kan upptäcka tillsammans. & ibland är det helt fine att använda skärm som barnvakt om man behöver det! Tycker det måste sägas för det är säkert någon här som behöver höra det. Att om man haft skärm förr i tiden hade 100% massor av gamla bondkvinnor satt barnen framför tv:n istället för att ha dom hängande i kjolarna på åkern eller vad dom nu gjorde. Det är OK att använda dom hjälpmedel som finns idag för att få vardagen att gå ihop. Om du får en lugn stund att kunna förbereda middagen (för man orkar kanske inte ha en pedagogisk matlagningssituation varje dag efter jobb och förskola) eller vill springa på toaletten eller bara inte orkar höra ungarna bråka en enda sekund till. Det är OK! Jag tänker väl att allt handlar om balans och att inte ersätta det fysiska umgänget med skärm. Att som förälder se till att interagera med sitt barn mycket, prata, fråga, berätta. Läsa böcker och göra saker tillsammans. Men att om dom sakerna är del av vardagen är det inte fel att skärmen tas fram ibland. & att man kan vara lite flexibel. Jag har alltid varit strikt på att inte ha några skärmar vid matbordet till exempel, där vill jag samla upp familjen och umgås. Men på en halvstimmig restaurang kan det vara undantag från regeln och iPad skapar underhållning för barnen och lugn och ro för dom vuxna (och alla andra restauranggäster). Jag tror inte på fri tillgång till skärm men inte heller på nolltolerans. Jag tror på att man som förälder absolut kan och får köpa sig lite lugn emellanåt men att man också ska se till att veta vad barnen gör online. Ha koll på vilket innehåll dom konsumerar och se till att det inte blir för mycket helt enkelt. Uppmuntra andra aktiviteter men gör inte heller skärmtid till något fult, förbjudet (och därför extra lockande men skambelagt). Så tänker jag kring skärmar och små barn. Med större barn kommer nya funderingar kring online-närvaron och vad som sker men det känns som en annan fråga. Hur tänker ni med skärmar och små barn?
