Igår fick jag upp den här bilden ett par gånger i mitt flöde/i storys och tänkte först att det är fint att uppmärksamma andra mammor än dom som typiskt syns i flödet av "min bästa mamma"/"du är bästa mamman". Dagen kan nog vara åh så jobbig för mammor som förlorat ett barn, dom som förlorat sin mamma, dom som inte har en bra relation till sin mamma/sitt barn eller dom som väntar och väntar och väntar på att få bli mamma men aldrig får hålla den efterlängtade bebisen i famnen. Jag tycker det är fint att uppmärksamma dom här ❤️ Men det var nog först när jag såg samma bild fast på svenska som jag hajjade till lite över en av kategorierna & jag har sett att fler reagerat som jag. Nämligen att man ska tänka på dom som "valt att inte bli mammor". Är jag exkluderande i att jag inte tycker dom som är frivilligt barnlösa/barnfria ska få tankar till sig på just mors dag? Varför skulle dom liksom? Jag kan tänka mig att om jag själv valt att inte skaffa barn så skulle jag känna att det var nästan förminskande om någon annan skulle "sända mig en tanke" på mors dag för att jag aldrig kommer bli mamma? Det känns också som att det aldrig skulle delas en liknande bild på fars dag - att man tänker på "dom som valt att inte bli pappor"...? Jag ser mig själv som en inkluderande person som tycker alla ska få vara med - om dom själva vill vara med. Men jag tycker det blir nästan fånigt när man är så rädd att exkludera så man i princip tvångsinkluderar precis alla. Det känns ängsligt i att man vill säkra upp att man inte river upp känslor eller sårar någon så man tar bort betydelsen av ord och dagar istället. Mors dag handlar ju om just mammor. Att vara mamma kan man vara på olika sätt och det finns saker i mödraskapet som kan vara en besvikelse eller skava så det inte blir något riktigt "firande" av dagen. Det känns absolut viktigt att uppmärksamma att dagen kanske är smärtsam för den som för första året inte kan fira sin mamma som gått bort. Eller som såg fram emot att få fira sin första mors dag som mamma men förlorade sitt barn. Eller att det inte är så lätt att man automatiskt firar sin mamma för att hon finns utan att relationen kan gå utanför normen och göra att man exempelvis inte har kontakt. Men att även tänka på dom som valt bort barn själva... nä det tycker jag faktiskt känns helknäppt. Mors dag kan väl ändå få vara för mammorna, i vilken form dom än kommer! Vad tycker du?
