SOC är en fantastisk verksamhet. En verksamhet där man som förälder kan vända sig till om man behöver stöd. Vi har fått en ny familjemedlem via SOC, min familj är ett familjehem. Såg att Lady Dhamer skrev om hur man vill kommunicera med sina barn, och hur man ibland faktiskt gör det. I hennes kommentarer debatterades det om SOC borde bli inblandad för att Lady D höjer rösten gentemot sina barn. Det finns ingen som mår sämre än mig efter t.ex. en dålig morgon. När tålamodet ryker och man både höjer rösten och kommer med tomma hot. Det värsta jag sagt till barnen är "Nu går jag och jag kommer inte tillbaka". Det finns sådana citat och det är inget jag är stolt över men jag är bara människa med mänskliga brister. Brister finns hos oss alla. Bristerna gör oss unika. Likaså våra egenskaper och vår vilja att komma framåt. Jag vill komma längre fram i mitt föräldraskap och varje dag får jag ta del av ny lärdom. Det kommer stunder när jag gör high five med mig själv för att jag lyckades kommunicera på ett sätt som gjorde att vi tillsammans kom runt konflikten. Jag kan brista ut i skatt, jag kan vilja slita av mig håret, jag kan vilja göra bättre, jag kan nästan somna vid middagen. Mina barn gör så att jag känner mig levande. De gör så att alla känslor som finns kastas ned i en kittel inom mig och dagen avgör vilka av känslorna som kommer att kokas i den där kitteln. Det jag vill säga med detta inlägg är att jag fattar Lady D till hundra %. Jag önskar att jag vore super pedagogisk alla timmar på dygnet men det är jag inte. Visst anstränger jag mig, men ibland ger jag över allt ansvar till Hugo och åker till macken istället för att köpa en liten brownie bit. Lyssnar på tystnaden och laddar om. Don't be too hard to yourself.
