Både jag och Hugo fick kommentarer om att det var typiskt att han som pappa såg till att ha barnvakt av våra föräldrar när jag var i Costa Rica. "Vart är barnen hela tiden, man har knappt sett dom!" Man får dels tänka på att sociala medier visar inte hela sanningen. Med fullt fokus på ungarna som ensam förälder kan telefonen åka ner i prioritering. Sen hade Hugo mycket uppbackning också men varför skulle det vara något fel i det? Att jag som mamma åker bort en vecka tycker inte jag behöver innebära att han ska ta barnen 100% själv och isolera sig med dom. Vi umgås mycket med våra familjer i vardagen även när vi båda är hemma och det skulle nästan kännas konstigare att skippa det för att jag var borta. Barnen har alltid haft en närhet till mor och farföräldrar och ser det som en självklar del i vardagslivet att vara med dom. Det värmer mitt hjärta att vi är tighta och att barnen har flera familjemedlemmar dom känner sig helt säkra med. Att Hugo behöver avlastning när jag är borta tycker jag inte heller är konstigt - han har fullt upp med Clean just nu och jobbar en heltid med företaget samtidigt som han har det andra. Det är ett ständigt pusslande för oss när vi är två och det blir inte mindre pussel när vi är en. Är det typiskt pappor att inte kunna vara ensamma med sina barn mer än korta stunder? Jag vet inte, jag och Hugo är båda två sällskapliga och jag värdesätter att ta med mig barnen till lilla mormor när Hugo är borta till exempel. Och ibland är det skönt att vara ensamma hemma och mysa framför en film. Kan det kanske vara våra chilenska rötter som gör sig påminda i att gärna umgås många hellre än att vara en liten enhet hemma? Vi trivs med liv och rörelse och att ha många runt om oss helt enkelt. Tidigare i mitt föräldraskap hade jag kanske tyckt att Hugo skulle gjort på massa olika sätt när jag var borta för att det skulle vara på "rätt" sätt. Att man gör saker i rätt ordning och på rätt tider och inte viker från rutinerna. Men med åren har jag insett att om man vill ha frihet som förälder och få vara iväg/ha en annan förälder som tar lika mycket ansvar så måste man låta dom göra det på sitt sätt. Om Hugo har barnen får han lösa saker på sitt sätt. Syftet med min resa var inte att barnen skulle umgås med sin pappa, det gör dom varje dag, utan att jag skulle få komma iväg och göra min grej. Då ser jag inget negativt i att barnen var med farmor och farfar eller mormor och sin pappa. Dom var med sin familj och mådde bra - då mår vi alla bra ❤️
