På tal om jämställdhet hittade jag en artikel jag fastnade vid på mama. Om hur man får en jämställd relation. Jag tänkte att vi kikar på den idag! 1. Låt inte romantiska föreställningar överskugga verkligheten Våga självrannsaka! Är det så här jag vill ha det? Kvinnor löper 41 procents större risk att drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa. Så vänta inte för länge utan börja samtalet i tid. Min kommentar: Har absolut befunnit mig här flera gånger och tagit den tankestunden för mig själv innan jag bollat med Hugo. Det är helt klart inte värt det att braka in i väggen för att man inte inser att det är ohållbart. 2. Fundera på vad du själv kan göra ”killräckligt” Jämför dig inte med den bästa kvinnan du ser i dina sociala medier eller där ute, utan jämför dig i stället med den sämsta mannen. Då tror jag du kommer känna dig ganska bra, tipsar Ida Östensson. Min kommentar: Amen på det. Jag har flera gånger skrivit om att man inte ska ta allt man ser på sociala medier som verkligt (för man ser ju inte allt runtomkring den där bilden). Tycker kanske inte man ska jämföra sig med den sämste mannen nödvändigtvis (räcker väl kanske att jämföra sig med sin partner haha) men helt klart att man ska göra good enough. Man måste inte alltid leverera på topp! 3. Tänk inte att varje enskild sak är en struntsak Det är lätt att tänka att man inte ska lyfta eller prata om något för att varje enskild sak är en struntsak. På osynligtarbete.se kan man gå in och kolla på alla saker som behöver göras i ett hem, allt från projektledning, socialt ansvar, kök, barn och så vidare. Skriv ut listorna, sitt med din partner, och dela rättvist! Inventera, diskutera, omfördela! Det kommer gynna både din egen och din partners hälsa, men också kärleksrelationen. Min kommentar: Det är inte nödvändigtvis du som överreagerar på saker och ting, det kan likaväl vara den andre som underreagera! Handen upp om du gått och samlat på dig sjuttioelva småsaker som du inte sagt något om och sen exploderar på grej nummer sjuttiotolv 🙋🏽♀️ Det är alltid bättre att lufta irritationen direkt när den uppstår och bara är liten innan den får växa på sig. Jag tycker jag är ganska bra på att ta upp saker direkt med Hugo, vi är båda rätt bra på att bolla upp grejer. 4. Tänk långsiktigt En viktig sak för att det ska bli mer jämställt när man har barn, det är att dela lika på föräldraledighet och vab. För kvinnor och män har liknande karriär och löneutveckling fram tills de fyller 30 år, men sedan händer något. Och det är just att vi får barn! Kvinnor tar ut 70 procent av all föräldraledighet och vab och det leder till att kvinnor enbart får 72 procent av mannens pension. Så, viktigt, viktigt! Och är det så att man av olika anledningar inte kan eller vill dela lika på föräldraledighet och vab, så är det viktigt att den andra man lever med pensionskompenserar, betonar Ida. Min kommentar: I vårt fall kanske andra tror att det är mer ojämställt än vad det är ur den långsiktiga synen. För även om jag tagit större ansvar för barnen så är det inget som påverkar min pension. Varken jag eller Hugo har varit föräldralediga i ordets rätta mening utan kombinerat jobb med barnen. Vi har båda via företaget betalt in till pension och likaså är det ingen av oss som vabbar ”på riktigt”. Det är enormt skönt att vi kunnat lösa livspusslet på det sättet för att inte känna att den ena (jag) tappar i trygghet för framtiden för att jag varit med barnen. 5. Separera på låtsas Många par får det faktiskt mer jämställt när de separerar. Ta två veckor var där den ena är ansvarig för allt för att få syn på just alla de här småsakerna som tillsammans blir väldigt många saker. Min kommentar: Nu har vi aldrig test separerat men jag känner absolut att det varit nyttigt att jag varit borta mer nu på senaste tiden. Att barnen åkte iväg själva med Hugo på jullovet, att jag var borta 10 dagar på Maldiverna. I dom lite längre etapparna har det blivit att Hugo fått steppa upp samtidigt som jag fått släppa kontrollen. 6. Mät fria tiden och de fria pengarna Ida Östenssons tredje tips är att mäta tiden och pengarna – efter att allting är betalat av det gemensamma och allt det gemensamma är gjort. Där någonstans kan det finnas en måttstock på om vi har det jämställt hemma, tipsar hon. Min kommentar: I pengarna är det som sagt jämställt, vi har gemensam ekonomi och det finns inget ditt eller mitt. Vi fakturerar till vårt gemensamma företag och tar ut lön därifrån. På tiden ligger jag absolut på underskott om man räknar på dom 10 åren men det är också något vi båda är medvetna om. Jag finner mer och mer tid borta på egen hand men trivs ändå med all tid jag lagt på barn och hem genom åren. 7. Huvudförälder? Gör inte mer Prata i relationen om vad man kan göra när man inte är huvudförälder (alltså den som barnen kanske helst vill vara hos, ropar efter och vill ha hjälp av). För när det är ”mamma, mamma, mamma”, då är det lätt att man är där och gör de sakerna och det tar jättemycket tid. Min kommentar: I vissa situationer har vi hållit på att inte ”vika oss” när barnen krävt en förälder. Exempelvis med läggningar där vi kört att man ”ansvarar” för olika kvällar och då får man nöja sig med den föräldern. Men det är ju svårt för ”biföräldern” (som ofta är pappa) att steppa upp när man inte känner sig önskad. Det blir ju en ond cirkel tänker jag. Så viktigt att tänka på att ändå köra vissa fasta moment där man delar upp ansvaret så barnen kommer in i det också. 8. Se till att din partner står först på anhöriglistor Vem ringer förskolan först när barnet blir sjukt? Jo, den som står först på anhöriglistan. Eftersom det ofta är mammor som fyller i listan är det hon som står först. Ändra på det! Min kommentar: Jag står först på alla listor. Jag är också den som alltid svarar när det ringer, Hugo skulle ändå missa samtalen så då skulle de ringa mig ändå 😂 9. Dubbelkramen! Många män berättar att man känner att man inte riktigt får plats och många kvinnor kanske inte vill släppa in män på domäner där man själv känner att man har mer kontroll. - För mig var en sådan sak till exempel att trösta barnen. Jag kom på att om min kille tog upp och tröstade barnen så tog jag över. Jag gick och tog barnen från hans famn, och det är ju inte helt sjyst. Men kan man inte hålla sig så har jag uppfunnit ”dubbelkramen”. Då kan pappan trösta och så kan du komma från andra hållet och krama, berättar Ida Östensson. Min kommentar: SÅ bra med dubbelkram! Att inkludera istället för att ersätta. Tror dom flesta mammor gjort liknande i att gå och ”ta över” när barnen gråter men hur taskigt är inte det mot pappan egentligen. Att kramas alla ihop är ju så smart ❣️ Vad säger ni om listan & står sig er relation till den?
