Jag älskar Pischa och hennes sinne för möjligheter! Hon har sedan en tid tillbaka börjat springa helhjärtat och på en helt ny nivå. Hon frågade mig igår om jag vill springa Stockholm marathon med henne 1a juni. Jag VET att hon skulle fixa det men är osäker på mig själv 😅. Såhär, jag har sprungit mycket under många år nu. Aldrig under ett program utan bara utifrån mig själv. Jag vill tro att jag har en bra grund att stå på men för bara några år sedan var milen målet. Nu snackar vi 4,2 mil. Förra veckan messade jag Pischa och frågade henne vad hon skulle träna den dagen. ”Jag ska springa 21 km”. Frågade inte ens om jag kunde hänga med. I dagsläget känns den distansen OMÖJLIG. Jag önskar att jag hade lika lätt för att se möjligheter som Pischa. Jag önskar att jag kände ”klart vi kör”. Jag har absolut inte sagt nej, jag behöver bara fundera lite och hitta ett upplägg med löpträning som passar mig. Kikat på ett 16 veckors upplägg med coachad löpning som känns rimlig. Distanserna är till en början snälla men stegrar stegvis. Om jag startar den här veckan har jag elva veckors förberedelse. Nu frågar jag er med lite erfarenhet. Räcker det? Bör man satsa på halvmarathon först?
