Fick en intressant fråga efter bilder från Furuviksparken i kommentarerna som jag tänkte lyfta: ”Vad härligt ni verkar ha haft det! Antar att ni var inbjudna till invigningen tillsammans med andra kända personer? Är lite nyfiken på hur pass mycket barnen vet om att de går in gratis och får fördelar som andra barn inte får, tackvare att de har er som föräldrar?” Vad vi jobbar med är fortfarande lite diffust för barnen att förstå. Dom undrar vad sjutton jag har gjort när jag kommer stylad till tårna efter en plåtning på förskolan, men dom har koll på att vi arbetar med reklam. Och Clean förstås! Det är nog lättare för dom att förstå Clean, här finns det något att fysiskt ta på och ett kontor kopplat till det jobbet. ”Vad jobbar du med mamma?” har Molly frågat flera gånger. Hon hade nog gärna velat koppla mer än vad hon gör. På det sättet önskar jag att jag hade kunnat säga ”sjuksköterska” eller ”frisör”. Trots att våra jobb inkluderar mycket av våra liv är vi duktiga på att skilja dem åt. När barnen är hemma arbetar vi inte, då är det vår privata tid. Men visst suckas det högt vid middagsbordet när jag säger ”vänta, vänta” för att bara ta en bild på middagen ? Men att vi arbetar med reklam- det greppar dom. Barnen tar del av roliga inbjudningar som dimper ner i brevlådan, och visst får vi privilegier tack vare våra yrken. Det ska jag inte sticka under stolen! Tyvärr är nöjesparker dyra att besöka. Tänker på familjer med tre barn, det är även 1000 kr i bara entrékostnad. Trots att vi är privilegierade i och med att vi blir bjudna på mycket kul vill jag inte att det är något barnen ska ta gör givet. Därför lägger jag ned tid efter varje äventyr genom att prata om våra upplevelser. Under gårdagens nattning pratade vi om vår fina helg. Jag frågade tjejerna vad dom hade tyckt varit roligast. Jag sa även vad jag hade uppskattat mest. Detta för att öva barnen på att leva i nuet och uppskatta det vi gör. Inte försvinna iväg i nästa grej, och i nästa. När vi får roliga inbjudningar på posten så visar jag dem för barnen. Och varje gång är det samma sak- jubel och nedräkning. Dom vet om att tack vare våra jobb får vi göra mycket kul. Jag är otroligt tacksam över de privilegier vi faktiskt får som familj, och det är vårt ansvar att hitta en balans för våra döttrars uppfattning vad som är normalt och inte. Vi försöker balansera det genom att skämma bort dom i tid, inte prylar. Vi balanserar genom att uppskatta en dag i en nöjespark följt av en dag med cykling i naturen. Vi pantar burkar för att köpa lördagsgodis och tummar inte på att vi som familj hjälps åt här hemma. Lika naturligt som det är att ta undan sin tallrik efter en måltid på föris är det att göra det hemma också. När jag var liten fick jag också privilegier tack vare mina föräldrars yrken. Ett tag arbetade min pappa på Arlanda och kommer aldrig att glömma det. Tillsammans sparkade vi på sparkcyklar mellan gater och fyllde på frukt. När jag stod i högsta hugg och fyllde på bananer sa min pappa ”akta ormen!”. Jag blev livrädd, och säkert kritvit i ansiktet. Trots att jag en gång blev skrämd älskade jag att följa med pappa till jobbet. Det kändes lyxigt att få vara där och kolla på dom stora flygplanen. Jag är också tacksam för att jag i princip är uppvuxen på ett ålderdomshem för att min mamma arbetar som undersköterska. Dom gamla blev mina vänner, och vi spelade ofta spel tillsammans. Barn och gamla är sårbara, och tack vare att jag har fått ta del av en vardag på ett ålderdomshem hyser jag stor respekt för vårdyrket och bryr mig om gamla människor. Och det är i min värld ett privilegie som jag idag vill föra vidare till mina döttrar. -Har du några förmåner i mitt jobb för dig och din familj?
