Den som säger att pengar inte gör en lycklig. I dessa tider så köper vi typ bara frysgrönsaker då det är så dyrt med färska. Skippar att äta något ute. Och ICA basic är vår vän. Blir så absurt då och läsa ”hit åker jag gärna igen” eh ja? Vem hade inte gjort det. Medan vissa recenserar Maldiverna saknar andra att äta tomater. Jag fick kommentaren ovan om min resa till Maldiverna och kände både lätt irritation för själva kommentaren men ännu mer irritation över att att läget är som det är just nu i trygga Sverige med dom galna prishöjningarna överallt utom på lönen. Jag förstår verkligen att många just nu känner panik över hur pengarna ska räcka och att man får ändra på livsvanor som inte är direkt extravaganta från början. Typ köra frysgrönsaker istället för färska. Eller minska på köttet. Eller sluta unna sig take away den där enstaka gången man gjort det osv. Eller att man inte har råd att dra iväg på skidresa på sportlovet eller få räkna med att hålla sig hemma på sommaren. Jag tycker det låter skrämmande med att man inte vet hur högt räntan kommer stiga på lånen, när så många svenskar tagit stora lån för att kunna bo. Man pratade ju om ekonomisk kris där runt 2008 men det var inget som märktes av för mig. Och den stora kraschen på 90-talet var jag visserligen med om men jag var så liten att det inte direkt är något jag har minne av. Det här känns som den första riktigt stora ekonomiska krisen för många i min ålder, eller vad säger ni? Det känns fjantigt att läsa kommentarsfält under artiklar om räntorna där lite äldre personer säger typ "jaja på min tid hade vi 12% i ränta, det här är ju ingenting!" jaaa men på din tid var lånet på några hundra tusen och inte några miljoner...! & sen tycker jag det känns extra hemskt att man ser att prishöjningarna i mataffären är som högst på välling, blöjor och barnmat. Fasen vad det slår hårt mot småbarnsföräldrar och speciellt ensamstående. Så ja alltså jag förstår frustrationen och oron hos många. Jag är också orolig. Kanske inte så mycket för egen del, även om vi såklart också märker av läget och får göra egna förändringar men vi är lyckligt lottade att ha ett bra ursprungsläge - men för samhället. Vad händer med barnen som får växa upp i barnfattigdom? Vad händer med dom unga som försöker komma ut i arbetsliv och bostadsmarknad? Vad händer med dom gamla som knappt kan leva på sina pensioner sen innan? Samtidigt, delen av mig som blir lite irriterad. Klart det är orättvist att vissa kan åka till Maldiverna när andra får byta tomater mot frysgrönsaker. Men det kan man ju fortsätta vidare, får man säga att det var gott med frysgrönsakerna och att man kan tänka sig laga till dom igen när det finns andra som bara kan köpa potatis och får skippa grönsakerna helt? Som inte har råd med Ica Basic utan får köra willys eller lidl? Eller när det finns dom som inte har någonstans att laga sin mat överhuvudtaget? Det är så dumt att jämföra varandras liv och vara missunnsam. Man kan ju inte följa en blogg och räkna med att innehållet ifråga alltid ska följa ens egna liv och egna villkor i vardagen? Då blir man ju tokig. & jag kan ju inte heller skriva en blogg där jag ständigt försöker lägga fram saker som att "ja nu hade jag lyxen att åka på den här resan när andra inte kan köpa tomater längre, tänk gärna på dom som saknar tomater". Jag skriver ju om mitt liv och jag har turen att leva gott. Det är orättvist, jag vet. Men vad ska man göra åt saken? jag tänker att om man känner sig triggad över att ens egna livssituation försämrats när andras kanske inte verkar ha gjort det - skippa att ta del av deras liv en tid då. Läs inte bloggar som gör dig irriterad eller missnöjd med ditt egna. Ge inte bitterheten den energin. Välj saker som gör dig gladare istället. Sen sist men inte minst, så "den som säger att pengar inte gör en lycklig" så håller jag både med och inte. För man blir faktiskt inte lycklig av pengar. Och man kan vara så jävla olycklig trots att man har pengar. Men det underlättar ju enormt ens välmående att inte behöva oroa sig för pengar eller ha finanserna att kunna göra saker man vill eller outsourca sånt som är jobbigt (typ städ/tvätt). Det går inte att sticka under stol med. Jag förstår att det är bra mycket svårare att vara lycklig utan pengar. Så DET är ju lyckosamt på så sätt men det är ju inte så enkelt som att dra likhetstecken mellan pengar och lycka. Men jag förstår, i tider som dessa, att det känns jäkligt kämpigt att få siffrorna att gå ihop och att det gör en olycklig. Det är fan orättvist.
