Jag fick en notis i telefonen om att statsminister Stefan Löven avgår. Det borde kanske kännas dramatiskt men kändes mest ”jahaja, se där”. Läste att det blir talmansrundor och inte extraval och allt känns väldigt likt 2018 på något sätt. Är det semesterkänslan som gör att det känns rätt lugnt fast vi är ett land utan statsminister? Eller är det deja vu som gör att politiska kriser inte längre känns som en big deal? Jag förstår inte riktigt vad man ska komma fram till med dom här rundorna i riksdagen för det känns ju som att ingen i slutändan har mer eller mindre stöd? Vissa vägrar samarbeta om det ger V inflytande och andra om det ger SD inflytande. En pekar finger åt nån annan och säger att den är dum men då pekar den andra vidare om att den tredje är den dumma. Det känns nästan som att följa ett bråk på förskolan snarare än olika regeringsalternativ. Eller typ som att man följer ett avsnitt av paradise hotel där deltagare med influencer ambitioner tävlar om vem som kan röra om grytan mest. Ett extraval känns ju spontant onödigt och dyrt och tidskrävande men kanske det hade varit bättre att faktiskt se om folkrösterna hade resulterat i något mer handfast resultat. Varför skulle pandemin vara ett hinder för detta när restriktionerna nu lyfts ännu mer, ja i princip tagits bort? Det känns som en bekväm undanflykt att skylla på corona (tänk hur mycket bortförklaringar som skyllts på corona det senaste året, visst har mycket berott på corona men det har nog gett väääldigt många fripass också) när känslan kanske är att S inte skulle ha något att vinna själva på ett nyval? Jag förstår inte heller varför C inte kunde släppa punkten om marknadshyror INNAN misstroenderöstningen när dom sen lätt kunde släppa den efter? Var det bara för att V inte skulle få som dom ville eller vadå? Och varför säger då C att V satt landet i kris när dom kunde ha avstyrt allt innan det? Vad tänker ni om det hela? Nä jag landar nog i att det känns som att jag kollar på ett avsnitt paradise hotell men att alla är mer påklädda och inte är berusade… spelet ska spelas och det viktigaste är att vinna. Vad som är ansvarsfullt för Sverige är inte det främsta i blicken för dom som ska leda landet utan det viktigaste verkar vara att få vara den som leder. Mamman i mig vill bara hoppa in i riksdagen och säga åt dom bråkande barnen att skärpa sig och att leka snällt tillsammans, alla får turas om att röra i grytan!
