Det jag inte skrev igår var att inför alla Helgons dag fick jag en samarbetsförfrågan från en begravningsbyrå. Dom ville ha hjälp med att nå ut kring en tjänst dom erbjöd i den perioden. Man kunde via dom få hjälp med att tända ljus på bortgångnas gravar. Jag tyckte att det var en jättefin kampanj, tyvärr kom vi inte överens om arvode så vi tackade och önskade varandra lycka till. Det var första gången på tolv år jag kom i kontakt med en begravningsbyrå via mitt jobb. Minns att jag först tänkte ”nej det här är oetiskt” tills att jag kom fram till ämnesraden som handlade om kampanjen. Det kändes självklart att vara med och sprida ordet. Man kan ha flyttat och inte ha möjlighet att tända ljus vid nära och käras gravplatser. Oavsett anledning så kunde dom hjälpa till. Innan jag från mitt håll tackade ja och sa att jag var intresserad av ett samarbete ringde jag både mamma och mormor. Berättade och frågade om lov. Frågade om lov att vid morfars gravplats skapa content till kampanjen. Det är finkänsligt och hade dom sagt nej hade jag aldrig gått vidare men dom precis som jag tyckte att det fanns ett fint och behjälpligt budskap. -Nu i efterhand, hur hade den typen av reklam landat hos dig? Ris eller ros? Min ståndpunkt kring att göra reklam för begravningsbyråer kvarstår och har grundat sig ytterligare från igår. Alla måste själva känna in sina gränser och vad som är ok och inte gällande integritet och finkänslighet.
