Blev både full i skratt och kände frustration av kommentaren på mitt inlägg där jag åt helstekt fisk och hade svårt i att ögonen var kvar på fisken jag åt. "Du vet att alla djur du äter har haft ögon tills den hamnade på din tallrik? Det kanske hade varit en bra grej.. Ska man äta djur så ska man också kunna kolla dom i ögonen innan man mumsar i sig. Tycker folk är så ignoranta!" Vad ska man säga... självklart vet jag väl att alla djur har haft ögon innan de blir till mat. Jag har inga problem att se en levande fisk i ögonen, eller något annat djur för den delen, men är det så konstigt att jag tycker det är obehagligt att titta den i ögonen när den varit inne i ugnen och ögonen liksom smält ihop och jag ska hugga in på den? Jag blir obekväm om en människa sitter och stirrar mig rakt in i ansiktet medans jag äter, så självklart tycker jag det känns läbbigt när maten tittar på mig. Ibland tycker jag folk avkräver alldeles för mycket ansvar för typ varenda grej det går att anmärka på. Det är jättebra att vara vegetarian eller vegan. Jag har all respekt för dom som väljer att vara det. Jag är inte vegetarian själv men äter mycket väldigt mycket vegetarisk. Jag är ingen köttivrare som "plockar på mig kött i alla former i affären" utan väljer väldigt selektivt vad vi köper hem. Jag är nästan sådär "Stockholmsvegetarian" som äter fisk och fågel men inte kött (obs nästan sa jag!). Rött kött köper vi hem väldigt sällan, oftare fisk och kyckling. Vi äter mycket sallader och linser och bönor och allt mellan himmel och jord. Men jag är köttätare och det är normen för mig, jag har inte vuxit upp med vegetarianska föräldrar eller i ett sånt sammanhang. Jag njuter av kött och fisk och kyckling och vill inte sluta med det. Jag har sett dokumentärer om köttproduktion och tycker det är viktigt att välja kravmärkt kött från Sverige till exempel. Jag tycker det är viktigt med bra djurhållning och vill inte stötta djurplågeri. Moraliskt är det kanske fel att äta kött, men historiskt sätt har det präglat oss och vår livsstil och jag tycker inte det är så stort problem "i verkliga livet" som det blir på sociala medier. Här känns det som att man är rutten som äter djur men i vardagen är majoriteten jag stöter på allätare. Du som kommenterade tidigare får gärna utveckla kommentaren varför det skulle vara så ignorant att inte vilja titta maten i ögonen när jag äter den. Måste man gå till djupet på allt och "möta" alla ens val på det sättet under tiden? Jag blir inte mindre medveten om mina val bara för att jag inte konstant ställs till väggen mot dom. Jag äter också ägg men vill inte sitta och titta en höna i rumpan medans jag äter omelett heller. Jag vet ändå vart äggen kommer ifrån. Jag kan tycka att ett glas mjölk är det godaste som finns till nybakta bullar men vill inte ha en spene i ansiktet under tiden heller... Vad tycker ni? Borde man kunna se sin mat i ögonen medans man äter?
