När Leonore var… åtta veckor? Jag tror att det var någonstans där innan 10 veckor som läggningen var HEMSK. När kvällen närmade sig så smög ångesten sig på. Jag slutade se fram emot kvällarna och såg det bara som ångestladdat. Vad vi än gjorde så slutade Leonore inte att skrika och vara ledsen. Vi testade allt – sova mindre på dagen, sova mer på dagen, flytta på nattningen, dra fram nattningen, vi försökte med flaska, napp, ligga nära, dra i vagnen inomhus, bara hålla om, sjunga, ligga i sängen, amma osv osv osv. Ingenting hjälpte utan hon hade sitt race. Hon skrek i två-tre timmar och somnade sedan helt utmattad. Vi var också utmattade och vid dom tillfällena grät jag också. Jag kände mig otillräcklig och förstod inte vad som var fel. Först trodde vi att hon hade kolik men hon visade aldrig detta om dagarna, bara vid nattning. Nätterna var bra och smärtfria. Då fick vi nys om kvällsoro och just i den åldern som Leonore var i. Vi läste på och lugnade oss i att det kanske var det som det hela handlade om och att det skulle gå över. Ett hopp väcktes om att det var en fas och att det inte var oss det var fel på. Att inte kunna läsa av ens bebis behov gjorde att jag kände mig helt maktlös. Den här perioden påverkade alla i familjen. Jag var ledsen, Hugo var trött, Molly vart orolig och Leonore hade sin inre kamp. Mollys nattning påverkades och var inte längre lugn och rogivande. Molly blev orolig när lillasyster skrek och kom inte till ro. Fy fan för kolik. Fy till magont och dess påverkan på alla familjer där ute. Man blir ledsen och tokig. Lite såhär gjorde vi för att överleva: Sänkte ribban. Inga måsten Förberedde oss på att det snart skulle börja skrikas Ingen av oss gjorde några kvällsplaner utan vi var hemma och hjälptes åt. Nästan att vi körde kortare intervallpass med Leonore Vi fortsatte med varannan läggning på Molly för att behålla det normala och samtidigt ge båda barnen ett avslut på dagen tillsammans med oss Se det som en cirkelövning: Amma/ge flaska, gunga, sjung, massera, håll nära. Kör era stationer och rotera Investera i en bärsjal eller ett bärsele Det är trösten som bebisen vill åt så det är bara är trösta, trösta och trösta Detta gick sen bara över av sig självt. Leonore blev äldre och vi skolade in henne i Mollys läggningsrutiner. En vardagskväll ser ut såhär för oss: Vi kommer hem och leker. En börjar med middagen och vi brukar äta vid kl 18. Efter maten så badar tjejerna tillsammans. Blir insmorda, får tänder borstade, håret kammat och på med en pyjamas. Vi varvar ner tillsammans i vår stora säng eller i Mollys säng. Läser bok (Röjonore som vi börjat kallat henne röjer mest) och sen när det natti natti. Vi tar varsitt barn och lägger dom olika. Molly vill bli kliad på ryggen och är vi i hennes rum så sitter jag kvar tills hon har somnat. Leonore får en välling, vi slår på musik, tänder nattlampan och sitter kvar på en pall bredvid spjälsängen. Sedan sköter hon insomningen själv. Till flaskvägrandet- Leonore tog inte flaska förens i somras. Vi började med att testa med Medelas flaska, den som liknar ett bröst. Jag pumpade ut mjölk i flaskan men hon ville inte ha. Till sommaren testade vi med MAMs produkter istället. Vi började med anti kolikflaskan och hällde i vatten i den. Vi var i Spanien och jag oroade mig över att hon inte fick i sig tillräckligt med vätska. När hon tagit vatten några gånger bytte vi ut vattnet mot ett tetrapack vällning. Helt plötsligt så tog hon flaskan och slurpade i sig hela vällingen, och på den sov hon mycket bättre om natten. Så det har vi fortsatt med tills idag. Hon får två flaskor med välling och det är vid läggning. Den napen mitt på dagen och den om kvällen. Vi accepterade hennes val om att inte vilja ha flaska, vi ville åt att kunna ge henne mat på olika sätt och det hade behövts. Nu blev det inte så och jag ammade på, i perioder kände jag mig instängd men är idag glad över att det fungerade så bra. Amningen finns fortfarande kvar men som gos och tröst istället för mat. Man får nog bara vara följsam gentemot barnet så lossnar allt med tiden, eller inte men man fixar nog det ändå utifrån familjens förutsättningar. Hur ser dina erfarenheter ut av kvällsoro och vägran till att ta flaska? =) Min lilla älskade bebis. I början bar jag med mig nestet överallt. Jag ville att hon skulle ligga tätt och virade in henne i små babyfiltar.
