Fick en spännande kommentar i helgen under mitt inlägg kring när man ifrågasätter förhållandet (läs HÄR). ”Hur är det om du Paula skulle börja jobba heltid, då skulle du ju inte hinna sköta allting? Nu som sporadisk bloggare och hemmafru blir det ju lätt att du fixar mer men du verkar inte lycklig med det. Kanske du borde studera klart iallafall och börja arbeta påriktigt?”. Vill först och främst poängtera att jag respekterar allas levnadsval. Oavsett det du känner att du behöver göra för att må bra och för att trivas med tillvaron. Jag har fullförståelse för att behoven skiljer sig mellan enskilda individer- och är det inte fantastiskt att vi är en skara med egna och unika varelser? Okej, nu till mina tankar. Jag är precis där jag vill vara. Vissa kanske har höga ambitioner och drömmar rent yrkesmässigt. Det har även jag, men jag är där jag är för att JAG vill. Och ”när ska jag börja arbeta på riktigt”: -Mitt jobb inkluderar arbetsuppgifter varje dag. Även på kvällar, helger och semestrar -Mitt jobb ger mig en verklig lön varje månad som jag betalar räkningar och handlar mat med -Mitt jobb är brett och jag tjänar pengar på olika sätt men månadsvis skriver jag på riktiga avtal där jag med min signatur lovar min insats på olika sätt -I mitt jobb är jag min egen kollega, chef, kreatör och planerare -I mitt jobb får jag konstant ny lärdom om media, strategier och journalistik -Mitt jobb ger mig möjlighet till att själv välja HUR mycket jag vill jobba och mina val styr min inkomst -I mitt jobb får jag utlopp för något jag brinner för. Jag trivs med att arbeta inom kommunikation -I detta nu arbetar jag mot ett verkligt, riktigt bokkontrakt -Jag tar mitt jobb på fullaste allvar och lägger ner oerhörd tid och planering Jag arbetar inom media. Jag arbetar inom kommunikation och absolut har mitt jobb priviliger men även sina nackdelar. Har inte ditt jobb också det? Jag avundas er som kan stänga av jobbet efter arbetsdagen & som inte behöver ta med jobbet till semestern! Och nu 2020 börjar detta faktiskt att kännas rätt så pasé. Har vi inte kommit längre än att acceptera att arbetsmarknaden har utvecklats? Vissa arbeten är näst intill borta medan nya sätt att arbeta på har fötts. -Och vad är ens ”ett riktigt jobb”? Är ett ”riktigt jobb” ett jobb som man gjort sig förtjänt av pga akademiska studier? Vad är då t.ex. en konstnär som förmodligen arbetar som det pga passion? Mitt arbete passar mig/oss/familjen bra just nu, men detta är inget jag vill göra resten utav livet. Och Sverige är fantastiskt, här kan vi studera oavsett ålder. Och de arbetserfarenheterna jag har fått under dessa år kommer jag verkligen att kunna nyttja i framtiden. Jag kanske inte vill fortsätta inom media utan hellre vill arbeta med något som känns meningsfullt. tb till när vi testade att baka bullar på Bröd & Salt Jag har ingen brådska. Just nu njuter jag av att på ett effektivt och roligt sätt kunna kombinera mitt fria arbete med min levnadssituation och med mina små barn. Är oerhört tacksam för all den tid som mitt fria arbete faktiskt har gett mina två barns uppväxt och första år i livet. Enligt mig är det första pris, det som är viktigast. Mina barn är små en gång medan jobba kommer man behöva göra livet ut. Och valet har varit enkelt, mitt hjärta har sagt vad som är viktigast för mitt välmående och tillvaro och det har varit kidsen. Väljer dom alla dar i veckan före en karriär just nu♥️ Molly och Leonores lycka är mitt allra viktigaste ”jobb”. Jag struntar i om andra kallar det kvinnofälla eller patriarkat, det är hos dem min mest genuina omtanke finns.
