Det här med stora förändringar hörrni, ni kanske tycker jag blir tjatig med min flyttångest men jag började tänka på hur jag alltid blir påverkad i mitt mående vid stora förändringar. Att även om jag ser fram emot dom och det är positiva saker så triggar det igång en oro djupt inne min kropp. Hugo tar allt med en klackspark och är inte den som oroar sig i onödan, jag är den som är på helspänn tills allt är ”back to normal/new normal”. Jag tror inte jag är ensam om det här, tänker att vi är rätt många som blir orosfyllda av förändringar? Började faktiskt söka på ”varför blir man orolig av förändringar” och hittade en artikel på temat jag fastnade för. ”Våra hjärnor är programmerade att undvika ovisshet till varje pris och vi söker oss hellre till det förutsägbara än det oberäkneliga… ovisshet kan trigga vårt kamp- och flyktsystem. Våra stresshormoner triggas igång, kortisol och adrenalin frigörs och vi gör oss redo för att möta fara.” Undrar om det här förstärks när man får barn? Kanske till och med hos just mammor? Att ovissheten gör att man känner någon underliggande fara? Att man vill ha flocken samlad och säkrad och inte riskera oväntade hot. Jag har alltid varit en trygghetsmänniska men sen barnen kom är det på en helt annan nivå. I alla fall så fanns det tips på hur man kan tänka vid den här oron. Några grejer är himla bra. Kanske ni också känner att det är vettigt? Skriv gärna om ni har några tips för att tackla oron! Här kommer i alla fall lite tips jag snappade upp: Vad är det värsta som kan hända? & då inte som i ah men vad är det värsta som kan hända KBK utan brainstorma med dig vad det värsta som kan hända från ditt beslut faktiskt är. Som i flytt: vi kanske inte trivs, nästa hus kanske inte känns rätt, vi kanske inte får lika bra grannar, vi kanske inte får tillträde i tid, vi kanske får bor på hotell ett tag, vi kanske kommer ha det mäckigt med att leva i en väska osv osv. Att tänka på alla eventuella scenarior och skala ner alla faror till minsta beståndsdel. Känsla av kontroll men också att det kanske inte är så himla farligt? Bryt ner förändringen i delmål Gör små steg i taget i din förändring. Att kanske börja med att packa ner ett rum eller att boka på flyttstäd eller annat kan göra att man får mer känsla av att ha kontroll. Det blir inte lika oöverstiglig stor förändring om man tar ett litet steg i taget. Blanda rutiner med förändring Man mår bra av rutiner men man mår också bra av att utvecklas och utmana sig själv. Håll kvar i rutiner i förändringen. För min del kanske morgonlöpturen är en rutin jag kan göra i ett nytt bostadsområde för känslan av rutin möter förändring exempelvis. Att hålla kvar i lite gammalt bekant i det nya kan vara bra för att hålla oron i schack. Sist men inte minst, du måste inte alltid utvecklas! Det är OK att bromsa en förändring om den verkligen inte känns rätt. Blir oron ohanterlig eller känner du att du verkligen inte vill - du får dra i bromsen. Jag drog i bromsen till flytt till annan kommun, det kändes inte rätt för mig just nu även om jag inte ville vara ”stoppkloss”. Utveckling måste komma från den egna viljan att ta sig framåt och ska inte tvingas fram om inte viljan finns där. Du ska utveckla dig för att DU vill, kom ihåg det ❤️
