Vi har haft magiska dagar i Alperna. Allt har varit som en dröm utan en situation. Vi skidade från lunchen genom en lång passage. Leonore åker riktigt fort så jag tog rygg på henne. Hugo körde förbi mig så jag saktade ner och väntade in Molly. Vi har som regel att hålla koll på varsitt barn och att vi stannar nedanför backar för att samla in klanen. Ovetandes om situationen som snart skulle uppstå När jag och Molly kom ner stod Hugo ensam. ”Vart är Leonore????”. Paniken… Det var som att hon hade gått upp i rök. Vi befann oss på ett skidtorg med backar ner och liftar upp. Vår intuition sa att Leonore aldrig skulle tagit en lift upp själv så hon kanske hade fortsatt ner i backen. Utan att tänka slängde vi oss ner. Jag såg inte att det var en röd backe som jag i vanliga fall aldrig hade velat åka. Det var ett brant stup men mammahjärtat värkte så det var bara att kämpa på. Men ingen Leonore syntes till. I panik tog vi oss till liften och pratade med personalen. Visade bilder på Leonore och dom meddelande hela systemet att det fanns ett borttappat barn på området. Hugo åkte upp med liften till skidtorget igen och jag och Molly stannade om Leonore mot förmodan skulle komma ner. Minuter kändes som timmar och ångesten värkte i hela min kropp. Vart är Leonore? Ramlade hon i passagen? Hur ska vi kunna hitta henne? Telefonen ringde och det var Hugo. Jag bad till högre makter att han skulle ge goda besked och bönerna besvarades. ”Jag har hittat henne!”. Då började jag gråta. Jag berättade för Molly att pappa har har hittat henne och då brast det för henne också. Hugo kom ner med en gråtandes Leonore. Hon hade varit rädd💔. Vi satte oss ner för att fråga vart hon hade tagit vägen. Hon hade kommit ner först och fått syn på en spännande iglo som hon hade gått in i. Vi pratade igen om våra familjeregler och hur vi förhåller oss i backen för att INTE tappa bort varandra. Leonore fick sig en läxa och förstod senare uppmaningen att inte åka så fort och hålla koll på oss andra. Men jag blev så rädd av händelsen så jag la barnens telefoner med platsinformation på i deras innerfickor på jackorna dagen efter. Det var första och förhoppningsvis sista gången vi tappade bort Leonore. Det är så otroligt skärrande att vara med om händelser som denna. Har något liknande hänt er? Nyfiken liten tiger ❤️
