Det kom en fråga som jag tänker att vi kan slå våra kloka huvuden ihop kring! "På min dotters förskoleavdelning går en pojke som nästintill varje dag är dum mot de andra barnen på förskolan. Fick i början av veckan veta att detta barn varit fysiskt elakt mot min dotter och pratade med personalen om detta. Fick till svar att ”alla barn är olika och vi får inte glömma att det handlar om barn, samt att de förstår min frustration i detta”. Jag tycker det är helt sjukt! Föräldrarna till detta barn är väldigt oengagerade, har flera gånger sett dem ute privat och när barnet gör fel i t.ex. lekparken sitter de flera meter bort och skriker åt barnet istället för att gå fram till barnet och prata med det. Är så fruktansvärt frustrerad och irriterad över detta. Bad personalen på förskolan prata med barnets föräldrar och de svarade att de pratar med dem och att personalen försöker vara nära barnet hela tiden men ibland missar de saker (vilket jag tycker är helt förståeligt när de har 20 andra barn att hålla koll på). I grund och botten vet jag att detta är barnets föräldrars fel. Hade de varit engagerade och mött sitt barn på ett lågaffektivt och pedagogiskt sätt hade barnet säkerligen inte bettet sig på detta sätt. Men nu gör de inte det och alla andra barn får lida för föräldrarnas lathet och det gör mig så förbannad! Har du några tips? Vad skulle du göra om du var i min situation? Kanske har varit liknande situationer på er förskola?” Usch vilken jobbig situation, att ha vetskap om att ens barn blir utsatt för något i det som ska vara en trygg miljö när man inte är med som förälder är nog många föräldrars stora fasa! Vi har, som tur är, varit förskonade från sånt här vilket jag är tacksam för. Jag förstår att det måste vara jättejättejobbigt som förälder att känna sig maktlös över det som sker... Visst har personalen rätt i att alla barn är olika och att det handlar om just barn, barn har inte resurserna att agera ”korrekt” alla gånger och måste få hjälp i detta. Men det är ingen ursäkt till att ditt barn, och andra på förskolan, ska bli utsatta fysiskt eller psykiskt. Förskolan har en skyldighet att se till att alla barn är trygga och välmående på plats under dagarna. Om det är ett väldigt utåtagerande barn och personalen är medveten om detta låter det som att det borde sättas in en resurs som kan ha extra fokus på barnet och hjälpa honom under dagen? Du skriver att du sett föräldrarna och att de är väldigt oengagerade och skriker på barnet - det är ju inte konstigt då att barnet självt blir skrikigt och kanske inte agerar på bästa sätt med andra barn. Barn behöver ju stöttning och guidning av trygga vuxna. Men samtidigt kanske du inte har hela bilden baserat på vad du ser och hur föräldrarna verkar - har du provat att prata med dem själv? Kanske finns det orsaker bakom barnets agerande som inte har med föräldrarna att göra, någon form av diagnos eller liknande. Föräldrarna kanske faktiskt gör sitt allra bästa och jag tror inte det är så enkelt som att säga att det är föräldrarnas ”fel” att barnet är som det är. Nu förstår jag ju såklart att du kanske inte vill gå fram och börja prata om uppfostran, eventuella problem hemma etc. men du kanske kan närma dig dem försiktigt och ödmjukt med problemet som deras barn faktiskt befinner sig i och fråga om dom har några tankar kring hur det ska kunna gå att lösa? Eller om du inte vill närma dig dom själv så be förskolan om ett möte tillsammans med föräldrarna och berörd personal (typ pedagog + rektor) så ni kan sitta ner alla parter och prata om det som inträffat och hur det ska kunna undvikas i framtiden. Kanske är föräldrarna mer engagerande än vad du tror/upplever och jobbar aktivt med situationen hemifrån. Omöjligt att veta om ni inte får tillfälle att kommunicera! Jag tänker att i grund och botten är detta något förskolan måste jobba aktivt med och sätta in extra resurser. Förskolan har ett tillsynsansvar under den tid barnen är där. ”Tillsynsansvaret innebär att barn och elever: får den tillsyn de behöver. inte skadas. inte skadar något eller någon annan.Vårdnadshavare ska se till att de själva eller någon annan har uppsikt över deras barn och göra vad som behövs för att de inte ska skada någon annan. Kravet på tillsyn varierar beroende på barnets ålder, mognad och övriga omständigheter. Det innebär i de flesta fall att ansvaret för tillsynen är större när det gäller barn som går i förskolan och skolans lägre årskurser. Det är viktigt att huvudmannen är tydlig med hur tillsynsansvaret för barnen ser ut, ser till att all personal får kompetensutveckling och har fungerande rutiner. (från skolverket.se)” Ställ krav på förskolan att detta är ett problem som måste lösas och att du inte accepterar att ditt barn blir skadad under deras tillsyn (visst händer olyckor ibland, barn gör sig illa men det är skillnad om det är ett upprepande problem). Framför att du kräver att rektorn agerar på detta och att du om inget annat än ”vi pratar med föräldrarna” sker så kommer du gå vidare till huvudmannen (kommunen eller styrelsen beroende på typ av förskola). Det är OK att vara bråkig när det gäller barns säkerhet! Sen tänker jag också att det viktigt att försöka vara förlåtande mot barnet även om det känns svårt när han är dum mot ditt barn. När man är upprörd är det lätt att tänka att ”vilken jäkla skitunge!” men försök tänka att det är agerandet som är fel, inte barnet. Prata inte med ditt barn om att han är dum utan hellre att han gör dumt. Bekräfta för ditt barn är det självklart inte är OK att hon blir slagen eller vad det kan vara och att man inte får göra så men att alla inte har fått lära sig det så bra. Barn är barn, för det får dom inte bete sig dåligt mot andra men dom måste få chansen att lära sig och utvecklas utan att bli dömda av vuxenvärlden för snabbt. Nu vet jag att jag har så många kloka mammor som läser här varje dag och tänker att vi kanske kan slå våra huvudet ihop och hjälpa till i den här situationen. Har ni några tips till mamman som ställde frågan? Kanske ni varit med om liknande situationer och kan dela med er av hur ni/det löste sig och hur ni/förskolan hanterade situationen?
