Jag har klurat och klurat på det där med strippor efter Hugos svar på frågan vi båda fick i bloggarna. Det är inte ett ämne jag tänkt på så mycket tidigare. Först och främst tänkte jag på hur jag skulle reagera om någon av våra döttrar skulle bli strippa sen när de är vuxna. Jag ser mig själv som en liberal förälder som alltid står bakom mina barn och låter dom göra egna val i livet, min roll är att stötta och hjälpa och inte att dömma eller förbjuda. Med det sagt så skulle jag känna att det var ett enormt misslyckande i föräldraskapet om det var yrkesvägen de väljer i framtiden. Självklart kan jag inte styra dem i det läget och jag skulle inte bryta kontakten såklart men jag känner inte att barnen får bli vad de vill utan att jag lägger värderingar i det. För mig känns det inte ok att tänka att de skulle välja att bli strippor som vuxna och med de verktyg vi ger dem hemmifrån hoppas jag att det aldrig ens är en tanke hos dem. Skulle jag tycka det var OK med en strippa på Hugos svensexa eller på min möhippa? Spontant tycker jag inte det känns så kul eller som något jag kan ställa mig helt bakom men jag tänker att "det hör väl till". Jag ser helst att det inte förekommer helt enkelt men jag skulle inte bli förkrossad om det gör det heller. Samtidigt har jag inget emot en manlig strippa på min möhippa. Är det dubbelmoral? På något sätt känns det inte utnyttjande på samma sätt som en kvinnlig strippa utan mer som en "kul grej" med en manlig. Man hör så mycket negativt om kvinnor som blir utnyttjade och gör det mot sin vilja men inte på samma sak om män. Så det är inte att jag tycker synd om kvinnliga strippor överlag men det känns som större risk att de gör det på "fel" grunder. Det känns inte heller som samma hotfulla situation med ett gäng tjejer som tjoar än en en grupp män i samma position. Men jag vet inte. Jag kan ju samtidigt inte heller veta om den manliga strippan gör det mot sin vilja heller och jag tänker att målet med jämnställdhet och feminism inte är att vi ska börja sexualisera män på samma sätt som kvinnor har blivit utan att samhället ska sluta sexualisera kvinnor. Det här nystandet av tankar kring det hela blir inte riktigt utredd i mig märker jag. För nu börjar jag tänka på porr också och villkoren där. Det blir en enda röra märker jag. För det är ju också så att jag och Hugo har gått på strippklubb tillsammans, och jag utan Hugo. Är det mer okej att göra det ihop eller som ensam kvinna än man? När vi gått på strippklubb som KitKat i Berlin har det varit en rolig utekväll som har fashinerat och kvinnorna där verkade självsäkra, power och som att det liksom var deras villkor eller ut därifrån. Men jag kan ju omöjligt veta om det bara är en fasad och vad som sker bakom scen. I efterhand kanske det var dumt att gå. Sist men inte minst har jag både sett kommentarer i Hugos blogg och här i min om att det är synd om mig för det Hugo uttryckte. Där vill jag bara vänligt men bestämt undanbe "tycka synd om", det känns förminskande av mig för det är inte synd om mig i vår relation. Vi har en öppen dialog om allt och när någon av oss känner att vi går över gränser har vi inga problem att markera det och lyssna in varandra. Hugo är en fantastisk pappa och partner och om det är något han gör som jag känner är fel är jag den första att markera och sätta stopp.
