Visst är det en sociala medie-grej att man ska behöva ta avstånd och markera mot allt annars är man för det? För det var väl inte såhär förut väl? Jag såg det här inlägget hos Bloggbevakning och kände bara att… liksom vad håller vi på med egentligen? Det blir ju ett exempel här med just Israel/Palestina men jag tycker det är såhär i typ alla ”stora” frågor som dyker upp. Det blir så ängsligt i att man absolut inte får uttala sig fel eller låta bli att uttala sig där man borde eller uttala sig där man borde låta bli eller uttala sig om man inte har läst en universitetsutbildning i ämnet så det känns helt snurrigt. När jag skrev mitt inlägg om Hamas reagerade flera på att jag inte skrev tillräckligt mycket om Palestina. Eller att jag inte satt mig in i hela historiken (trots att jag skrev det rakt ut) så jag borde vara tyst. Och jag tycker att jag var jäkla tydlig med att mitt hjärta gråter för alla barn som dör på båda sidor, för alla oskyldiga liv på båda sidor. Det känns som att skriva i en mina vänner bok från mellanstadiet men det är liksom en så självklar sak att säga att ”jag hatar krig och vill ha fred på jorden”. Jag tycker allt krigande är piss och så jäkla dumt. Ingen borde behöva utsättas för att leva en vardag med konstant rädsla för bomber, skjutningar eller andra attentat. Det känns så grundläggande för mig att det är hemskt att barn mördas oavsett vilket land dom bor i. Nu fick ju Kenza försvara sig och klargöra att hon inte stöttar terrorism, bara för att hon delade något som hon tyckte var bra och inte tog reda på hela skribentens bakgrund utan bara delade just den bilden. Att visa stöd för Palestina blir lika med att tycka Hamas attack var rimlig. Att jag skrev ett inlägg om Hamas och använde ordet ”konflikt” (som typ all media använder om Palestina/Israel) var lika med att jag skiter i Palestina. Jag tror på ett samhälle där man får ha en åsikt eller tanke och lyfta den även om man inte är helt insatt i frågan. Självklart måste ju dom som faktiskt jobbar med det/politiker/journalister osv HA faktan men ”alla andra”, oavsett om man är offentlig person eller privat, kan ju inte ha något slags krav på sig om att bara få tycka och tänka om man är helt påläst om alla olika riktningar i en fråga? Vi måste väl kunna få känna kring saker och lufta tankar som dom kommer? Blir inte världen ganska trång och oåtkomlig annars?
