Jag fick en kommentar som mest kändes tramsig men ändå fick mig att reflektera lite (under det här inlägget): "fast nu ljuger du, du har vid flertal tillfällen skrivit att du aldrig kollar prislappen du ba köper … så lek inte att du skulle resa mindre början av pandemi du lekte rädd å att du brydde dig så mkt men ändå reste ni. Du använde som ursäkt att kolla hus i Spanien men du åkte p0 padel trip du ville inte få hat. Även när du gick ner i vikt inför bröllopet å du ville undvika hat så låtsades du att det var för gladiatorena. vi är tysta men inte dumma" Jag tycker först och främst det är lite skillnad när det gäller att "kolla prislapp" när man är inne på HM eller om man köper en resa. Jag har tidigare sagt att jag är en sån som inte kollar prislappar och det är sant i det sättet att ex. Hugo kan spana extrapriser i mataffären och jämföra priser på två likadana varor och ta den billigare - jag bara köper det jag ska ha utan att kolla priset. Eller när jag shoppar kläder på kedjorna så står jag inte och granskar prislappar heller, privilegierat I know men så är det. Men för den sakens skull är det ju inte som att jag aldrig kollar på vad något kostar? Större inköp till hemmet, resor, aktiviteter osv. är det klart jag också jämför priser på. Och jag lever med en fyndletar-kung som alltid kryper längst med golvet för att hitta dom lägsta priserna 😂 Kort om dom andra påståendena så ja, jag var rädd för Covid och vi var ute och reste. Två känslor och ageranden kan rymmas i samma kropp. Ja, jag spelade Padel när jag var i Spanien men det var saker som behövdes göras med vårt boende i Spanien som gjorde att någon av mig och Hugo behövde åka från första början (om man ändå behöver resa är det väl lika bra att ha det trevligt också). Min träningsresa startade med en dröm om att komma med i Gladiatorerna, det har aldrig varit någon lögn. Min träningsresa fortsatte även efter bröllopet och gick även för långt, vilket jag vågat öppna upp mig om här nu alldeles nyligen. Nu skulle det här egentligen inte bli ett "svar på tal" inlägg utan jag ville mer resonera lite kring det här med att man på sociala medier rätt snabbt får stämpeln på sig om att vara en lögnare eller hycklare så fort man säger något går emot något man sagt någon gång tidigare. Det är nog den mest förekommande kritiken mot mig jag har sett iallafall - att jag är en hycklare. I vissa fall förstår jag det såklart, om jag skulle säga att jag "aldrig någonsin skulle göra XX" och sen snart efter skulle säga att jag "har alltid gjort XX i alla tider minsann". Då skarvar man ju absolut åt något håll. Men jag tycker det blir absurt när folk letar upp något allmängiltigt man sagt för flera år sen och håller det för någon slags fastslagen åsikt i ens personlighet. Jag tänker att man snarare är en rätt träig person om man aldrig ändrar åsikt eller utvecklas som människa? Jag har ändrat synsätt på massor av olika sätt sedan bloggen startades men det betyder inte att jag ljugit tidigare utan levt och upplevt saker som påverkar mig åt olika håll. Jag tänker att den processen i en människa är ständigt pågående? Eller? Jag tycker det här syns hos dom flesta på sociala medier men den som får allra mest av det är väl kanske Isabella Löwengrip. Viss del av det är förståeligt då hon ju medgett att hon skarvar med sanningen en del och har gjort en del knasiga påståenden under åren. Men det blir löjligt när småsaker som inte spelar någon roll plockas upp, typ om hon skriver att hon stekt fiskpinnar och någon ska anmärka på att "du äter ju aldrig halvfabrikat!". Nä men nu kanske hon har börjat göra det, är det så stor grej? Barnen kanske vill ha, hon kanske smakade nån gång och tyckte det var gott, ja vad som. Behöver man göra en deklaration då "jag vet att jag tidigare sagt att jag ratar halvfabrikat men nu har jag ändrat mitt ställningstagande, idag stekte jag fiskpinnar."? Är inte alla vi människor föränderliga djur som hela tiden utvecklas och hittar nya sidor av oss själva? Är det inte så att sånt man sa "aldrig i livet!" till när man var 15 är sånt som sen är självklart när man är 25? Det betyder väl inte att man ljög som tonåring utan bara att man växt upp en smula och upptäckt nya sidor av livet? Vad säger ni?
