Det är så himla typiskt Leonore. Både jag, Hugo och Molly sa att hon skulle lämna sin älskade kanin Lily hemma igår när vi skulle ut och äta. -Envis som hon är (precis som sin mor) så trotsade hon emot. Lily skulle med! På restaurangen brister Leonore ut i gråt ”Vart är Lily?”. Hon blev jätteledsen, vilket jag förstår och vi började tänka tillbaka. Följde kaninen ens med i taxin? Tack och lov glömde Leonore kaninen i hotellets lobby och när vi kom tillbaka blev det ett kärt återseende. Lily låg i receptionen?? ”Vilken tur att vi hittade Lily men har du lärt dig en läxa nu Leonore?” frågade Molly. Molly har sin gris Greta och skulle aldrig få för sig att ta med henne. Hon har också koll på sina saker vilket Leonore inte har ännu. Det var nära en katastrof och jag vet faktiskt inte hur Leonore hade reagerat om vi hade tappat bort hennes älsklings gosedjur. De närmsta dagarna hade blivit svåra, speciellt här där vi inte har några andra. Vet faktiskt inte om hon hade klarat av att komma över det. Nu under morgonen släpper inte barnen Lily och Leonore sa precis att hon skulle natta kaninen innan vi går till frukosten? Vi kör vår morgonrutin med frukost och tennis, vid lunch tänkte vi sticka iväg till öns vattenland. Det kommer bli roligt, både för stora och små! -Har ni tappat bort erat barns käraste gosedjur? Min katt Tom (som jag trodde levde tills jag var ish 12) har jag fortfarande kvar?
