Jag blev tagen av frukosten med Childhood imorse. Vi har länge vetat om att siffran för sexuella övergrepp på barn är alldeles för hög- 1 av 5 barn! Den siffran ska bli noll. Det känns ändå som att vi håller på att göra en förändring. Vi, vår generation bryter tystnaden. Se bara på #metoo och dess styrka. Det enar kvinnor och vi visar nu nolltolerans för de som tidigare har skrattats bort. Vi tar kampen nu och vi gör den för våra barn. Så att den generationen inte ska tiga. Inte lida i tystnad. Generationen som ska tas på allvar och där nej betyder just nej. Hela dagen har jag funderat på hur jag kan förbereda mina barn på framtida situationer. Alla hittar någonstans en början till sin sexualitet. Jag minns när jag gick på föris och en pojke på min avdelningen visade snoppen för mig inne på toaletten. ”Vill du känna?”. I mellanstadiet tog killarna mig på brösten. I högstadiet rusade killarna in i vårt omklädningsrum på gympan. Hur ska jag, som mamma förbereda mina döttrar för det här? Att det kan hända dom också? För några veckor sen var jag på en föreläsningen med Elaine. Det handlade om presentation. Hur vi presenterar oss själva och hur vi presenterar inom vårt arbete. Hon bad oss öva in lite olika presentationer av oss beroende på till vem eller vad vi presenterar oss för. Jag tänker att jag ska lära mina döttrar att säga nej på olika sätt och det viktigaste i allt det här är att vi pratar. När något väl händer vill jag att det ska tändas en liten lampa i deras huvud. ”Det här känner jag till. Det här har vi pratat om hemma”. Det handlar egentligen om att vi grundläggande lära våra barn respekt för sig själva och för deras omgivning. Likaväl som det handlar om barnets egna kropp handlar det också om att respektera andra och att man vet vart gräsen går. Att man behandlar andra som man vill bli behandlad själv. Små röster måste få verktyg till att lära sig att utrycka sig. Det får dom med hjälp av trygga vuxna. Du kanske är en trygg vuxen för andra barn än dina egna också? Det är det vuxna ansvaret att stå upp för barnen, oavsett om det är våra egna eller andras. Konkreta tips: -Prata, prata och prata. Lär barnet hur hen ska gå tillväga när hen hamnar i en situation. -Läs böcker där man upplyser vikten i ordet nej- t.ex. ”Vilda säger nej”. -Bygg upp ett förtroende så att barnet vågar säga till dig när hen har gjort fel också. Bli inte arg. -Öva in fraser över ”Nej, stopp, jag vill inte, jag bestämmer över min kropp, gränser, respekt, jag behöver vuxenhjälp”. Jag vill som sagt tro att vi ändå ger barnen nya verktyg och att de kommer att säga ifrån på ett annat sätt än vad vi gjorde som små. Barnen är vår framtid, så vi bör ta vara på dom och skydda dom från ont med små enkla verktyg som börjar i dialogen <3 Gissa vad jag och Molly ska prata om ikväll innan vi går och lägger oss? Mission: lära flickebarnet grundläggande respekt för sig själv och andra!
