Igår satt jag och skrev adresser till alla som vi ska bjuda till Leonores dop. Nästa månad döps hon. Jag och Hugo orkar inte höra mer tjat från familjerna så nu blir det av. Det är nästintill katastrof för min morfar att lillan inte är döpt än. ”Tänk att hon snart är ett år och inte är döpt”. Vad gör man inte för familjen? Framförallt till för dom äldre, dom bör man visa respekt. Leonores dop kommer att bli enkelt. Ceremoni, sång, klädd i Mollys dopklänning och efter kyrkan går vi till lokalen. Vi bjuder på brunch, tårta och kaffe. Vår chilenska släkt tycker inte alls om detta. Där önskas fest, grill och dans. Vi hade ett sånt dop för Molly men nu orkade inte jag och Hugo rodda inför ett likadant. Därför var vi ”smarta” och la dopet på en söndag (hehe). Känner du igen dig? Är det en massa tyckande och tänkande i din/er familj också? =)
