Det fulaste man kan säga om en tjej i ett tjejgäng är att hon håller sin kille i koppel. "Gud det är synd om honom, han är kopplad som en hund". Eller åt det andra hållet. "Stackarn hon är förtryckt och får inte göra något av sin kille". VISST, vissa har säkert världens kontrollbehov och har stenkoll på sin partner. Bestämmer vad hen får göra, och inte göra. Låt säga att det är ett normalt förhållande där man ger och där man tar- varför får man då stämpeln som tjej att man har sin partner i koppel? Såhär gör vi: Vi kollar av med varandra att det är okej att man t.ex. drar och tränar på kvällen. Vi checkar läget HELA tiden. Detta gör vi för att vi vill att det ska funka- och dessutom så unnar vi varandra tid ifrån varandra och familjen. Som motpart har man ett ansvar att säga det är lugnt eller ej. Jag kan säga nej till Hugo och motivera varför. Är jag låg, saknar honom, tycker att uppdelningen har varit orättvis och på ett sätt kräver hans engagemang till familjen- är han kopplad då? Och är jag en tjej som kopplar för att jag tar ansvar för en enad familj? Det är larvigt att prata i dom termerna. Har man problem i ett förhållande där antingen den ena eller båda vill kontrollera så tror jag att man bör ta tag i det problemet. Försöka komma i underfund med VARFÖR man gör som man gör. Handlar det om att man inte litar på varandra? Checklistan för bra kommunikation: - Ha dialog hela tiden och checka av - Ha framförhållning när du planerar in något - Ge utrymme för spontanitet - Bjud på det trots att det känns orättvist, nästa gång är det din tur - Kompromissa - Våga säga nej. "Jag hade sett fram emot att umgås med dig ikv". Droppar Hugo den är det inte svårt att säga nej - Planera in roliga saker ihop med jämna mellanrum - Umgås med par- jag älskar att umgås med Hugo och vänner samtidigt
