Vi körde fotboll i eftermiddags efter skola och förskola. Paula: Jag orkar inte spela fotboll längre. Mamma börjar bli gammal och grå. Molly: Nej mamma du är ung! Paula: Jo det är jag men mamma fyller 30 snart älskling. Molly: Du är INTE gammal och grå du är ung! Mollys tonläge avslöjade hennes inre känsla. Jag trampade henne på tårna när jag skämtsamt sa att jag var gammal och grå. På kvällen frågade jag henne hur hon känner för åldrande. Att precis som att hon ska bli åtta, nio och tio kommer jag också att bli äldre. Jag tror inte riktigt att Molly kan visualisera det. För henne är både jag och Hugo superhjältar som orkar massor. Vi är hennes unga föräldrar som ofta är aktiva. Både tillsammans med dom men också separat. Jag förstår att hon skräms över att hennes föräldrar kommer att bli gamla och gråa. Jag skräms också utav mina föräldrars åldrande. Min mamma var 21 när hon fick mig, lika gammal som jag var när Molly föddes. Jag har alltid stolt över min mamma. Hon var den unga friska fläkten och vi levde ett annorlunda liv jämfört mot dom i klassen. När jag var liten bodde jag bara med mamma och var hos min pappa varannan helg. Mamma var både min mamma och pappa och vi hade många år då det bara var hon och jag. Senare kom min styvfar (som jag älskar oerhört mycket) och mina småsyskon in i bilden. Men dom åren med bara mamma är nog grunden till att vi är så extremt tighta idag. Mamma var och är min superhjälte. Idag är jag Molly och Leonores superhjälte. Och deras bild av mig är att jag är ung. Att åldras gör vi allihop och det är oundvikligt. Jag trivs oerhört bra i vårt sätt att leva. Jag tycker om det faktum att vi har en vardag fylld av både högt och lågt. Vi hade en anhörig som gick bort i år och jag misstänker att det har satt sina spår i en rädsla i åldrande. Just nu kommer jag inte att prata mer om åldrande med Molly för att jag uppfattade det som att jag trampade henne på tårna. Det gick inte ihop med hennes bil. Det är aldrig lätt att vara förälder och försöka orientera sig i vad som är rätt och vad som är fel. Ibland måste man bara ta ett steg tillbaka och istället vara följsam. Gentemot livet, gentemot ens relationer och gentemot sig själv. -Hur pratar ni om åldrande med era barn?
