<p class="p3"><span class="s2">Snälla säg att vi inte är ensamma om att ha haft barn som <strong>BRÅKAT</strong> under sommaren </span><span class="s3">😅</span><span class="s2">. Vi har märkt hur det pyrt från dom, speciellt under sensommaren. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Jag förstår att det är naturligt. Vi har haft veckor av nära umgänge och jag tror skolstart med rutiner kommer göra oss alla gott. Vi behöver den där naturliga pausen från varandra. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Precis som oss vuxna är barn olika och har olika egenskaper. T.ex. har ett av våra barn lätt att säga förlåt medan det är lite svårare för den andre. <strong>Såhär tänker jag kring konflikthantering: </strong></span></p> <p class="p3"><span class="s2">-<strong>Agera medlare </strong></span></p> <p class="p3"><span class="s2">Jag lyssnar och hjälper båda att göra sin röst hörd. Båda får berätta sin version. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">-<strong>Låter dem lösa konflikten själva </strong></span></p> <p class="p3"><span class="s2">I största, möjliga mån. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">-<strong>Erbjuder pauser</strong></span></p> <p class="p3"><span class="s2">Från varandra för att ge utrymme till att landa lite. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">-<strong>Bekräfta </strong></span></p> <p class="p3"><span class="s2">När dom är riktigt schyssta mot varandra bekräftar jag det i hopp om att gott föder gott. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Personligen behöver jag också en liten paus efter en konflikt. Genom lite tid kommer man ofta fram till klokare slutsatser. I familjen Rosas är alla eldiga och har lätt till känslor, och då är pauser utmärkt. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Som tur har vi hittills inte behövt hantera konflikter i det dolda, det hörs gott och väl när dom ryker ihop. Men lika snabbt som dom blir osams blir dom sams och på det stora hela har dom en väldigt fin och sund relation. Dom uppskattar varandra och ger ofta stöd, tröst och genuin kärlek till varandra. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">& jag har aldrig uppfattat att det skulle finnas någon rivalitet </span><span class="s3">🙏🏼</span><span class="s2">. Jag som delvis är uppväxt som ensambarn har alltid gått på rättvisa och varannan gång i mitt föräldraskap. Ålderskillnaden gör att dom inte delar samma vänner och deras fritidsintressen är natt och dag. Det gör att det inte finns något att tävla om. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">Vardagen är den pausen som behövdes nu. Förhoppningsvis kommer dessa sommarkonflikter minska naturligt. Men en mors intuition skojar man inte bort. Jag kommer för resten av mitt liv vara uppmärksam gentemot mina barns beteende och agerande. Det är tecken på hur dom faktiskt mår. Absolut att man kan fråga och få svar, men beteendet visar det man inte säger </span><span class="s3">❤️</span><span class="s2">. </span></p> <p class="p3"><span class="s2">-<em><strong>Hur tänker du kring konflikthantering mellan syskon? Hur gör du/ni?</strong></em></span></p> <p class="p3"><span class="s2"><em><strong> </strong></em></span></p>