Jag och en kompis som också har två döttrar pratade om detta nyligen. Hennes intryck av våra är att de inte gör det.Vår upplevelse är att Molly och Leonore är otroligt tighta. Intill deras systerskap finns en väldigt fin vänskap. Molly har alltid varit överbeskyddande och tagit sin roll som äldst på största allvar, medan Leonore är mer av en klassisk lillasyster som förlitar sig på syrran. 🙈 Just nu upplever jag inte att de varken jämför sig eller känner någon rivalitet. En anledning kan absolut vara att de inte ägnar sig åt samma fritidsintresse. Hade båda gått på fotboll eller gymnastik hade upplevelsen kunnat se annorlunda ut.Trots sina likheter har de sina olikheter, likaså intressen. De kan dona med sitt på håll, men så fort någon har tråkigt går de in till varandra, utan att knacka på dörren, och frågar om den andra vill hitta på något. En favoritsyssla är att brottas. Ibland låter det som att hela undervåningen ska gå sönder när de leker. 🤣 Så har det alltid varit. Mycket fysisk lek, mycket närhet och mycket tjafs. Jag älskar deras jargong och hur de kan driva både med varandra och sig själva, precis som jag och Hugo. De har alltid haft varandra och får ett genuint utbyte av varandra. De har valt varandra, trots att de är syskon och inte haft något annat val än att acceptera den andres existens.Som förälder är man olika beroende på barnet. Jag är inte samma typ av mamma till den ena som jag är till den andra, just för att de är olika individer. Men till dem som plural i form av syskon är jag rättvis. En sak vi kör med är att man får sitta fram varannan gång. Förut var det så när vi sov tillsammans; man fick sova i mitten varannan gång. Nu har Molly blivit precis som jag och får panik i mitten, så mitten är alltid Leonores. Men då ligger jag gärna bredvid Molly i soffan och får dosen av närhet till henne på det sättet.Jag tror absolut att min rättvisa kan ha påverkat dem till att hittills inte känna någon rivalitet. Det kanske kommer senare när de blir hormonella tonåringar. I vissa situationer blir det märkbart att Leonore är yngre. När Molly är hemma från skolan och är sjuk tycker hon att det är orättvist. I hennes värld vore det helt logiskt att även hon är hemma. 😂 Jag har också märkt att det blir en grej när man vill ha enskilda samtal. Den som blir utesluten tycker att det känns konstigt att hon inte får vara med och undrar vad vi pratat om. Men så måste det ju få vara. Man måste få tala enskilt, med ett enskilt barn. Jag är tacksam och glad över barnens fungerande relation. Det glädjer mig och jag hoppas att relationen kommer att vara tight livet ut. Jag eftersträvar att alltid vara emotionellt närvarande, att kunna läsa det de inte säger. Lyckligtvis har båda varit verbala och kan sätta ord på sina känslor. Skulle deras relation ändras, hade jag velat fånga det och klura ut eventuell åtgärd. Jag har inga egna erfarenheter av att jämföra mig själv med mina småsyskon. Ålderskillnaden har varit för stor. Hittade denna lista med tips över syskon som jämför sig med varandra. Den kanske kan komma till nytta. ❤️🔸 Främja individuell styrkaBetona att varje syskon har sina egna unika talanger och styrkor. Uppmuntra dem att fokusera på sina egna prestationer istället för att jämföra sig med varandra.🔸 Öppen kommunikationSkapa en miljö där syskonen kan prata om sina känslor. Om någon känner sig otillräcklig på grund av jämförelser, låt dem uttrycka det.🔸 Sätt gemensamma mål Istället för att jämföra sig, uppmuntra syskonen att sätta gemensamma mål som de kan arbeta mot tillsammans. Detta kan stärka banden och minska konkurrenskänslan.🔸 Undvik negativa jämförelserFöräldrar och vuxna bör vara medvetna om hur de pratar om syskonens prestationer. Att undvika jämförelser kan minska press och stress.🔸 Promota empatiUppmuntra syskonen att förstå och stödja varandra. Empati kan minska avundsjuka och skapa en mer positiv relation.🔸 Ge positiv feedbackGe varje syskon specifik och positiv feedback om deras prestationer, istället för att bara jämföra dem med varandra.Got you SIS ❤️.
