Sedan jag fick barn så har jag insett att jag är nog ganska "pojkflickig." Det traditionella som smink, väskor och annat intresserar inte mig speciellt mycket. Inte traditionella pojkintressen heller för den delen. Mitt intresse för t.ex. bilar är lika med noll. Det är det andra. Jag vill vara med och spela fotboll. Jag vill vara med på paintball. Jag vill vara med och klättra. Jag vill vara med och hoppa. Tyvärr är inte jag speciellt insatt i tänket kring genus. Trots det så uppfattar jag mig själv som ganska rättvis och placerar inte mina två döttrar i samhällets normer. Våra barn har alla leksaker. Vi lekar alla möjliga sorters lekar. Vi gillar fart och fläkt och vi gillar att pärla eller läsa bok. I våra utklädningslådor finns både prinsessklänningar, pilbåge och piratkläder. Mollys absoluta favoritplagg är hennes fotbollsdress från AIK. Vi har mycket killar runt om kring oss och mina bröder är några av dom som barnen ser upp till. Jag vill säga att även Molly är pojkflickig. Det medvetna valen som jag har gjort är att bara ta ett steg tillbaka och agera oreflekterade med som samtidigt är reflekterande. Jag är med i leken och kan givetvis styra. Vi har som lekt i teman och utvecklat vartefter. Det är alltid roligt att hitta nya lekar och nu när rollekar är aktuellt blir det hela mycket roligare. Vi kan leka med dockorna, att dom går på förskola och vi är pedagoger till att vi är ute på havet och måste ”svärdas mot skeletten”. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har frågat Molly vad hennes favoritfärg är, för varför inte tycka om alla? Jag har aldrig förminskat mina barns känslor och låtit båda två få upptäcka. Det kommer hela tiden strömmar med intryck och ett tag var det bara Frost som gällde medans just nu är det Angry Birds. Barn är barn och givetvis har dom biologiskt sätt olika förutsättningar. Jag kommer aldrig att kunna bli lika stark som Hugo exempelvis men detta är inte små barn medvetna om. Våra barn har varit snabba motoriskt och fick tidigt en bra kroppskontroll. Vi har nog alltid uppmuntrar mod, mod till att vara den man är. Det omedvetna modet har nog kommit från både mig och Hugo. Vi daltar inte speciellt mycket med dom när dom ramlar men finns alltid här för tröst. ”Upp och hoppa och försök igen”. Hoppa, springa, dyka, kullerbyttor och annat skoj ägnar vi oss mycket åt. En studsmatta kan ha varit världens bästa investering till att hjälpa ett barn till att hitta balans. Detta är saker som jag tänker högt kring. Sådant som händer i vårt liv med våra ungar men jag vet lite kring genus. När ordet ”hen” kom minns jag att många blev upprörda. Det var nog min första kontakt med genus. Det fanns liksom inget intresse fören jag själv fick barn. Men jag vågar samtidigt inte börja läsa på för att upptäcka att man har gjort allting ”fel” liksom. Åhlens har tagit bort tjej och killavdelningen uppe på barn. Nu är det bara barnkläder. Jag var inne på Lindex och upptäckte att dom har gjort likadant. Det tycker jag är toppen och en fin utveckling till genus. Samtidigt som jag känner mig kluven. Ska man känna sig misslyckad om ens barn visar ett intresse för en docka? Ska jag då ta bort dockan och lägga en bil i dockvagnen för att inte själv placera mina barn i dom traditionella facken? Om jag nu ändå kanske ska bli lite mer genusmedveten som förälder om ta tag i mitt genusansvar. Vart vänder jag mig? Har du läst någon bra bok? Jag föredrar verkligen läsningen i en fysisk bok! =) Förresten hur ser ditt egna genustänk ut?
