”Man ska aldrig säga aldrig”. Det är faktiskt en mening som jag brukar säga. Det är omöjligt att se in i framtiden, men det här skulle jag aldrig göra: Det finns ingen som helst lilla möjlighet till att jag klipper av längden på håret frivilligt. Nope, no, never, adios. Min frisör frågade mig det sist, om jag inte skulle vilja testa en page. Man kan säga att tystnaden blev mitt svar.. Missförstå mig inte, jag tycker att det är jäätefint med kort hår men en gång klippte jag av mig längden och ångrade mig typ en sekund efter. Jag är menad för längd i håret, däremot så testar jag gärna nya hårfärger. Jag skulle aldrig äta av dom där stånden i Thailand som är fyllda med en massa insekter. När vi satt och åt tapas i Barca så var Michan på mig om att smaka en hel liten friterad fisk. Jag vägrade, det var ju ögon, hjärta och allting där inne. ”Men Paula, man smakar. Precis som du säger till barnen”. #tochej Cykla utan hjälm. Hjälm är coolt, nu finns det en ny hjälm som låter helt fantastisk. Gud jag minns inte vad modellen heter, men det är en hjälm som fungerar som en krage. I kragen är det som en airbag, så faller du så blåser det upp något. Någon som kan tillägga informationen om denna hjälm i kommentarsfältet? Jag och Hugo rensade lite i köket. Jag fick separationsångest över en toastmaskin som jag köpte när jag flyttade hemifrån. ”Har ditt ex gjort mackor i den här?” frågade Hugo. Förmodligen ja svarade jag. På skämt sa Hugo att den absolut inte fick vara kvar då. Det fick mig att fundera. Vad hade jag aldrig tolererat kom med in i ett gemensamt hem? Svar: Sängen. Jag hade aldrig kunnat sova i Hugo och hans ex säng, den hade aldrig fått följa med in i det gemensamma. Jag skulle aldrig vilja göra mina läppar större. Jag har en ganska stor överläpp, och den är inte att leka med när jag är gravid. Läpparna blev svullna och var all over the place. ”Aldrig, aldrig, aldrig” tänkte jag då. Det lustiga i det här är att jag veckovis får frågan ”Vart har du gjort dina läppar”. Det började redan när jag gick i högstadiet, vad är oddsen på att en 13 åring har gjort sina läppar? Ologiskt. Jag säger aldrig nej till en protein knäckemacka sådär vid kl 21. Hugo vet exakt vad jag vill ha på mackan. Jag skulle aldrig skoja om någon annans olycka. Jag skulle aldrig outa min spellista på Spotify. Den är alledles för personlig och så många låtar som berör mig på olika sätt. Löpningen kom till mig efter barnen. Innan dom så hatade jag att springa. Vi har en relation, jag och löpningen. Den finns alltid där så att jag kan ladda om och orka hålla mig själv ovanför ytan. Även om det blir lite pauser då och då så står löpningen mig lojal. Aldrig ska mitt löparsug få försvinna, för då försvinner en ny och viktig del av mig själv också. Förr var jag så noga med att inte vilja förändras. ”Det här är jag, take it or leave it”. Sen blev jag mamma, och då blev jag ödmjuk. Ödmjukare mot egentligen allt och fick en annan inställning. Varför har jag varit så rädd för att förändras? Det finns inget negativt i det. Det visar bara på utveckling, och att man bräddar sin egen synvinkel på saker och ting. Idag kan jag säga stolt att jag aldrig mer kommer att bli som förut, men jag finns kvar. Och jag tycker om mig själv bättre när jag tillåter mig själv att utveckla mig själv och mitt tankesätt. Kvällen innan jag åkte till Argentina. Min sista dag i livet utan Hugo: Jag skulle aldrig erkänna att jag sov med min mamma tills jag blev typ 12. Jag skulle aldrig ha gjort det fören nu. Jag och mamma levde ensamma i några år efter att mina föräldrar gick ifrån varandra. Det var bara jag och hon hemma, så då ville jag sova hos henne. Helt ärligt så förstår jag inte hur hon orkade ha mig i sängen så länge! Det här är typ den roligaste klippet någonsin. Hugo prankar min stackars mamma <3
