Mina tankar på en eventuell bröstförstoring ligger i lä. Kliniken hörde av sig men jag ursäktade och sa att jag satt olägligt. Efter det har jag inte ringt upp. Vilka reaktioner det varit kring min öppenhet gällande komplex. Både förstående men också negativa. Det är som att man inte alls får indikera på att man VILL förändra sitt utseende. Då slog det mig- jag har ju redan gjort ett ingrepp för att förändra mitt utseende. Dessutom var det påtvingat till 100% Kom och tänka på åren med tandställning. När jag var 13 år erbjöds jag en tandställning för att jag hade fel på bettet. Jag vägrade men min mamma tvingade mig (hade jag också gjort om det gällde våra döttrar). I två år hade jag en tandställning på tänderna, och sen en skena innanför i fem år. I sju år var jag hos tandläkaren kontinuerligt. Det resulterade i en förändring i mitt utseende som jag idag uppskattar. Mina tänder är raka, bettet är perfekt och ger mig ett fint leende. Detta är i allra högsta grad en korrigering av mitt utseende men ett accepterat sådant. Tror ingen hade reagerat om jag i vuxen ålder hade tagit en tandställning för önskan om rakare tänder kontra när jag skriver att jag önskade att fylla ut tomrummet i brösten efter viktuppgång, amning och viktnedgång. -Tycker du att tandställning och bröst operation är likvärdiga skönhetsingrepp? Om ja, varför? Om inte, varför? På många andra sätt vill jag förändra mitt utseende och det beror enbart på att jag som person tycker om förändring. I veckan gick jag från långt, ljust hår till kort och brunt. Ingen sa något om hets till utseende. Idag ska jag testa lösögonfransar (pallante att det svider från mascaran när jag tränar) och kan lova att reaktionen kommer bli ”vad fint”. I perioder har jag lösnaglar, också helt okej från omgivningen. Varför är det så att vissa kroppsdelar är mer tabu att prata om? Varför blir det två läger så fort något vill korrigera bröst, läppar eller näsa? I våras när jag hade rosa hår
