Det var längesen vi körde en dagens kommentar här inne. Jag reserverar mig redan nu för kommentarer av typen ”du borde inte lägga energi på negativa kommentarer”, om du är en sån som inte gillar ”svar på tal”-inlägg kan du komma tillbaka imorgon ☺️ Varför hoppade du inte upp med fötterna på sidan av bandet istället och lyfte bort henne..? Låter väldigt ologiskt att göra sådär och det ledde ju enbart till att du skadade din dotter. Så himla många gånger längs med åren du skrivit om hur dina döttrar stöter sig och måste till sjukhus etc. Nästan varje gång låter det som incidenter som lätt skulle kunnat undvikas, incidenter som du är orsak till 😕 Kommentaren gäller då olyckan när Molly fastnade med handen på löpbandet. En inte helt vanlig olycka kan jag tänka mig. Jag har aldrig reflekterat över risken att fastna med handen i ett löpband i alla fall. Men alltså kommentaren ovan… gör mig ledsen för att jag tror dom flesta här håller med om att man som förälder typ alltid klandrar sig själv när barnen råkar ut för något. Och man bär deras smärta även om man inte kan göra något åt den - typ vid en blindtarmsinflammation. Att ha barn är att ha hjärtat utanpå kroppen och att alltid ha en oro i sig att något ska hända dom. Man vill aldrig att något ska hända ens barn. Och om det gör det spelar man upp scenariot om igen i huvudet och tänker på vad man kunde gjort annorlunda eller ”om jag hade gjort si eller så”. Men oavsett hur bra förälder man är eller hur bra koll man har på barnen så händer olyckor. Både för barn och vuxna händer olyckor och desto mer med barn. Och för vissa barn mer än andra barn. Man snubblar och man ramlar och jag vet inte allt. Det kanske låter motsägelsefullt att säga att man inte vill att något ska hända ens barn men samtidigt säga att man inte ser något farligt i att barn gör sig illa ibland. Även om jag bär mina barns smärta och vill skydda dom från allt så känner jag också att det hör uppväxten och utveckling till att göra sig illa ibland. Barn som aldrig någonsin gör sig illa (finns det ens?) är barn som inte får försöka, testa, utmana sig själva. Barn som får testa gränser och utmana sig kommer sannolikt utsättas för fler olyckor. Om ett barn hoppar studsmatta ökar nog risken för att stuka foten jämfört med ett barn som inte får studsa. Om man hänger i skaterampen och åker kickbike ökar sannolikheten att man ramlar och skrapar upp hud jämfört med om man inte åker kickbike. Om man klättrar upp i ett träd ökar risken för att ramla ner för en gren jämfört med om man är kvar på marken. Som förälder är det ju såklart ens ansvar att se till att barnet testar gränser inom säkra ramar, att låta ett barn cykla på uppfarten jämfört med att cykla ut i en trafikerad korsning liksom. Men barn kommer och ska göra sig illa. Nu kanske det inte hör det vanligaste att som gör sig illa på löpband och tro mig i att jag klandrade mig själv för att det ens kunde hända. Men att lägga en kommentar om att jag skulle orsaka mina barns skador… det är faktiskt rent ut sagt elakt. Det känns tyvärr som en sedvanlig kvinnlig kommentar som ska klämma åt där de gör som ondast, att kritisera moderskapet. För inte har Hugo fått kommentarer om alla eventuella skador han orsakat barnen. Nej det här är en kommentar som faktiskt irriterade mig på riktigt. Inte för att jag tror att jag orsakar skador på barnen, utan för att den känns så himla nedrig. Nog om det. Nu tar vi kväll så är det en ny dag imorgon också ❣️ p.s Tack för alla fina och kloka kommentarer under inlägget. Jag uppskattar verkligen eran markering mot kommentaren ❤️
