Paula kan du skriva hur du hanterar ångest och stress. Jag har lätt att få det. Det skulle uppskattas. Trevlig helg. Säg den som inte upplever stress och ångest emellanåt i dagens samhälle? Den personen är nog väldigt unik i så fall. Jag märker att jag har en liten inbyggd gardering i mig för det här ämnet och det är att jag kommer få pikar om att influencers inte vet vad riktig stress är för vi lever så lyxigt jämfört med den som jobbar si och så och har så långt till jobbet och sådär många barn och så vidare. När det kommer till mående och upplevelser känns det som att det lätt blir en tävling om vem som har det jobbigast/har mest rätt att känna på ett visst sätt. Och där är väl någonstans det första jag vill komma till, att man inte ska utgå från andra i sitt egna mående. Jag tror många resonerar med sig själva att "jag borde inte ha ångest för jag har det ju så bra jämfört med XX" eller "varför känner jag mig stressad när mitt jobb ändå erbjuder flexibla arbetstider" eller vad det nu kan vara. Vi jämför oss med varandra och jag tror speciellt vi "duktiga flickor" hela tiden känner en press att vi borde orka mer, hinna mer, vara mer. Det ihop med att alltid vara uppkopplade gör att kroppen går på högvarv och jag tror verkligen att vi ibland behöver backa några steg och försöka se på oss själva och vår livssituation med lite objektiva ögon. Jag kan känna ångest kopplat till stress men viktigt är kanske att poängtera att jag inte lider av diagnosierad ångest eller depression. Har man ordentlig ångest eller depression vet jag att vanliga "stresshanteringstips" inte direkt är något att ta till utan då behövs det läkarkontakt och eventuellt medicinering/terapi/sjukskrivning/behandling. Så när jag pratar om stress och ångest är det på en nivå där det inte är en sjukdomsbild, okay? När jag känner att stressen börjar ta för mycket plats i mitt liv försöker jag stanna upp och reflektera över vad jag har på mitt bord och vad jag kan bromsa, vad jag kan välja bort och vad jag behöver prioritera. När man har hundra bollar i huvudet kan det lätt bli övermäktat men då försöker jag strukturera upp och göra en priolista. Det som inte är ett måste är faktiskt okej att välja bort. Jag har blivit bättre i vuxen ålder på att säga nej - både till roliga saker på fritiden och till jobb. Jag har min definitiva rangordning i livet och där går barnen och familjen alltid först, allt därefter kan jag skarva och pussla med. Lyssna inåt på vad kroppen behöver och vad jag mår bra av. Tillåt dig att inte vara på topp. Du är inte mindre värd för att du känner att du behöver en brejk. Alla har vi våra toppar och dalar och när du känner att det är för mycket så sänk kraven på dig själv och stressa inte upp dig över vad du borde känna, hur du borde må osv. Jag mår bra att rörelse och känner alltid ett behov av att komma ut på en promenad/jogg/löptur för att sortera tankarna och komma ut i naturen. Just när jag känner mycket stress känner jag behov av natur snarare än ett gympass. Välja bort. Skrev det ovan men ALLT är inte prio i livet. Vissa saker går att välja bort även om det skulle vara kul att göra. Fundera på vad som ger dig mest pang för pengarna om 5-10-20 år och låt det andra finnas med på en reservlista. Prioritera sömn. När man är stressad kan det kännas som att man behöver vara uppe sent och få massa gjort men det är bra mycket bättre att prioritera att få sina timmar med sömn. Jag går och lägger mig tidigt för att ge kroppen en chans att återhämta sig. Checka ut. När jag är stressad behöver jag koppla ifrån. Det går kanske inte att göra totalt men jag värderar att logga ut från appar och gå offline trots att mitt jobb egentligen kräver ständigt online-mode. Avkoppling. Att läsa bok i sängen, att bryta vardagspusslet och åka iväg på någon utflykt, stänga ner datorn och se en film i soffan. Lyssna inåt på vad du helst vill göra som inte känns kravfyllt. Har ni andra några guldtips vid stress att dela med er av?
