Jag fick otroligt mycket kärlek i mitt tidigare inlägg om skönhetsoperationer och hur man ser på att fixa sin kropp, hur jag fått upp ögonen för hur knasigt resonemanget kring exempelvis bröstoperation efter att barnen "förstört dem" är. Men jag tänkte lyfta en kommentar som var lite frågande: "Håller helt med i det Lady Dahmer skriver och även ditt inlägg. Men… kan inte låta bli att bli störd över att du inte i texten väver in att du faktiskt också håller på med botox/fillers? Du skrev ju det för inte alls längesen för att du inte gillar dina rynkor i pannan. Är inte det precis det du nu sitter och skriver ”emot”? Fattar noll 😅" Jag vill först och främst poängtera att jag inte jag inte gått ut och sagt att jag är emot varken skönhetsoperationer eller annat "fix". Jag dömer verkligen ingen som gjort något och jag slår mig inte för bröstet (ni vet, dom urammade 😅) och säger att jag aaaaaaldrig kommer göra något ingrepp. Jag är inte säker på att jag kan stå emot under åren som går, jag hoppas det men jag är inte säker. Det jag lyfte i inlägget och som var en AHAupplevelse för mig var hur skevt det är att liksom rättfärdiga det man gör med att man vill ha tillbaka sin riktiga kropp innan barnen förstörde den/att man lånat ut kroppen till barnen och nu ska ta tillbaka den osv. Att man inte ser att tiden har sin gång och att kroppen skulle förändras oavsett. Jag tänker ju inte att min rynka i pannan är barnens fel och att jag bara korrigerar det till hur det var innan barnen. För jag vet ju att innan barnen var jag som sagt 21 år gammal. Nu är jag 30 år och jag är fortfarande ung men jag har minskad elasticitet i huden, vilket är helt normalt och det är vanligt och helt normalt att börja bli lite smårynklig redan nu. Är det fel med rynkor då? Nej jag uppskattar till exempel mina "kroksparkar" vid ögonen när jag ler. Men den rynka jag fick i min panna gjorde mig inte glad när jag såg mig i spegeln och bild och det kändes väldigt enkelt att fixa den. Varför vävde jag inte in min botox i inlägget om bröstoperationer och att vilja rätta till det som var innan barnen? För att jag inte tyckte det var samma ämne. Jag gör den inte i syfte att min "riktiga" panna är en slät och ung panna. Jag vet att mitt riktiga jag blir allt äldre hela tiden. Jag gör en dutt botox i pannan (fillers har jag faktiskt inte testat) för att jag tycker jag blir lite finare och fräschare med den. Det har inget med barnen eller en illusion om att se exakt lika dan ut som när jag var 20 år. Jag lider inte av att se äldre ut rent generellt men störde mig på just den biten. Sen så absolut är botox en del av skönhetsindustrin och alla orimliga krav vi har på utseende, men jag ser ändå att det är rätt långt mellan botox och en operation. Som jag ser det är botox är en ganska liten injektionsbehandling som tar några minuter vars resultat försvinner efter 3-6 månader medans en bröstoperation (eller annan plastikoperation) är en riktig operation där du sövs ner, man skär igenom hud och vävnad och lägger in saker som är tänkta att stanna i kroppen. Sen har man en ganska lång tid där man är begränsad och ska läka, eftersom man ju genomgått en riktig operation. Nej, jag skriver inte emot operationer och rättfärdigar andra enklare ingrepp. I en perfekt värld skulle vi inte känna behovet av att se piggare, fräschare, snyggare, yngre ut utan acceptera våra utseenden för vad dom är. Än så länge är den dosen botox jag lagt in väldigt blygsam men jag känner mig lyhörd inför att inte bli "ingreppsblind" och vilja göra mer och mer och mer med tiden. Det känns som att det är där faran ligger. Idag känner jag mig trygg i att det känns rätt avlägset. Och nej, jag är inte anti allt med skönhetsindustrin och ställer mig "emot" den, det jag lyfte i mitt inlägg var hur min egna syn på varför jag eventuellt skulle göra en operation ändrades när tog del av ladydahmers inlägg. Jag fick mig en ögonöppnare och delade med mig av mina tankar. Jag har aldrig utgett mig för att vara "över" skönhetshetsen eller tagit en tydligt avstånd samtidigt som jag fixar i smyg. Jag står för vad jag gjort med min botox i pannan, jag skäms inte över det men jag kan inte heller säga att jag är stolt över det. För mig är det lika laddat som att säga att jag har extensions eller att jag spraytannat mig - inte vidare laddat alls alltså. Men även om man gör något själv måste man ju kunna lyfta funderingar kring hela konceptet, eller hur?
