Tidigare idag satt jag på ett café med datorn och jobbade. En karl kom fram och sa ”Du ser ut som en som tränar. Jag har öppnat ett yogacenter. Kom gärna förbi och testa!”. Det fick mig att fundera… Han identifierade mig som en som tränade, men hur identifierar jag mig egentligen? Jag vet att jag ofta pratar om mitt eget liv som i två delar, ett innan barnen och det liv som jag lever nu. Det blev som en skifte i min identitet. Livet var så enkelt när jag bara hade mig själv att ta hand om. Jag hade det bra, och hade mycket kul. Den stora skillnaden efter barn är att jag kände en sådan mening med livet. Inte bara det där med vad man ska göra, vad man ska plugga, hur jag skulle tjäna pengar utan meningen blev att man nu hade satt ett barn i världen som man ville bli sitt allra bästa jag för. Det förtjänade hon, och det gjorde att jag slutade vara lika egocentrisk som jag var innan. Mitt liv präglades mer av mitt inre än vad det någonsin hade gjort tidigare. Man började tänka efter mer, men framförallt så blev jag ödmjuk gentemot livet. När jag tänker på mig själv så tänker jag mig att jag står bakom en scen. I ett rum där det finns en massa olika masker. Varje mask representerar olika roller som finns hos mig. I rummet finns det också olika fack, där det som betyder något för mig ligger paketerat. Mina egenskaper hänger på krokar. Dåliga som bra. Mina finesser, mina rädslor, mina intressen, mina relationer och mina drömmar. I det rummet, där bakom scenen står jag och plockar på mig det som jag behöver för dagen. Sedan lämnar jag tillbaka allting och upprepar samma process dagen efter. Lite så tänker jag när jag i text ska förklara min vision om hur det ser ut i mitt lilla identitetsrum =) Hur identifierar du dig? Här kommer ett gäng bilder som jag tycker visar lite bättre på hur jag identifierar mig:
