Det var en familj som förbryllade mig igår på badhuset. Båda föräldrarna skrek på ett av barnen, fler än en gång. Spelade ingen roll vad hen gjorde, föräldrarna verkade bli irriterade på vad hen än gjorde. Alltså det skulle mycket, mycket till för mig att SKRIKA offentligt på barnen. Jag kan låta JÄTTESTRÄNG och skifta från mjuk till hård på en sekund. Jag har inga som helst problem med att markera mina barn, och är den stränga av mig och Hugo! I de offentliga kan jag absolut markera, men inte skrika. Det är lika skrämmande varje gång man ser ett frispel. Kommer aldrig att glömma när en liten flicka sprang rakt upp i skogen från sin mamma på Kolmården. Och mamman sprang efter hysteriskt och skrek. Då ryckte faktiskt allmänheten in för de såg inte alls hälsosamt ut. -Men till min fråga. Hur högt får man markera sina barn? Både offentligt och hemma? Leonore blir förkrossad vid tillsägelser, hon är känslig för tonlägen. De finns sätt att komma runt ett brustet tålamod och vi jobbar dagligen på att bli bättre och ännu mer pedagogiska gentemot barnen?
